30 days with me.

En gång för länge sedan sade Emelie till mig att jag borde göra en sådan där utmaning.
Trettio dagar, trettio inlägg. 
Hon sa att jag skulle kunna göra något bra av det.
Hon sa det sådär i förbifarten men det betydde jättemycket för mig.
Jag tog det nämligen som en komplimang men förhalade, sköt upp, vågade inte (?) göra något av det.

Tills nu.

Hej september, nu gör vi det här.

när dag bLir kväll. (hej dÅ augusti.)

När sommarsolen gick ner över vår gamla trädgård gick den också ner över hela grannskapet och färgade in oss alla i mjuk apelsin. Jag har så lätt att förnimma den känslan. Huden blir knottrig och nackhåren reser sig när dag blir kväll.
De sommarkvällarna som inte återfinns någon annanstans än i Sverige, är magiska och otäcka på samma gång. Jag känner mig extra tunn den stunden. Som om alla känslor sitter i huden och minsta vindpust smeker fram dem alla. Jag kan inte värja mig mot livet. Jag är aldrig mer i nuet som under den stunden dag blir till sommarkväll.

Pic: here

I soffan mörka höstkvälLar. Gilmore Girls. (Life is short. Talk fAster.)

Lycka är att vara vaken när man borde sova och titta på Gilmore Girls i pyjamas. När jag såg att Weronica kör på en favorit i repris väcktes ett Stars Hollow-sug i mig med. Jag har en speciell plats i hjärtat för den här serien och har inte missat ett enda avsnitt.
När den rullade på femman gick jag fortfarande i skolan.Varje tisdagskväll började den vid nio och min aerobics slutade fem i på sporthallen. Varje vecka slängde jag mig på cykeln och trampade hem fort som vinden (tur att hembyn Gislaved är väldigt litet) och tack vare femmans många reklamer hann jag nästan alltid hem till första scenen. Sen duschade jag i första reklamen och gjorde te och smörgåsar i andra. Ringde telefonen struntade jag i att svara. Vem ringer under Lorelai & Rory? Gilmore Girls var heligt för mig.

Nu när jag ser om det hela märker jag att jag fortfarande stortrivs i Stars Hollow.

Jag tycker fortfarande att Luke & Lorelai är ett av de bästa teve-paren.
Jag drömmer fortfarande om att bo i en småstad där alla känner varandra och är lite knäppa och udda och sådär tillåtande.
Jag vill fortfarande driva ett eget Inn. Tänk blommiga tapeter i matsalen, afternoon tea och gäster som har gulliga mustacher, läser Agatha Christie och går och lägger sig klocka tjugotvå. Åh.

 Pics: here

Kryddor från Rosengård.

Hörrni, den här kokboken måste jag bara rekommendera till er. Kryddor från Rosengård samlar mat, möten och människor från stadsdelen i Malmö. Det finns över hundra nationaliteter i Rosengård och alla har sin egen spännande matkultur.
Jag älskar att äntligen få se en annan bild av Rosengård än den som alltid syns i media. Mat är dessutom något vi alla har gemensamt, så tanken på att vi kan mötas genom skafferiet är fantastiskt fin.
Layouten är bland de snyggaste jag sett och recepten är lätta att följa, perfekt att samla vännerna och laga något gott i helgen. Tips, tips.

Pic: private

I förbifArten.

Kör tydligen på den konservativa presidentfru-looken idag med gammal scarf från Frankrike.
Jag älskar scarves och halsdukar. Har nästan alltid en virad runt halsen.
Är ni likadana?

Pic: private

Att segla.

En del har tur och gör det på en segelbåt, andra sitter i en gammal eka som dessutom läcker. Man får ta i och ro så jävla mycket fortare bara för att hålla sig flytande. Ibland orkar man inte det och vatten sipprar in, och för en stund funderar man på om det inte vore skönare att bara låta hela schabraket sjunka. Låta vattnets mörka famn omfamna. Tänk att få vila en stund. Sedan fortsätter man ro. Man tar i så svetten lackar och hoppas på en ö i horisonten.

Monster.

Jag har läst Monster av Micael Dahlén och är lite besviken faktiskt. Seriemördare är ett intressant ämne och jag längtade efter att få fördjupa mig i det, men boken skrapar endast på ytan. Man får inga svar, inga varför, boken handlar istället om författarens intryck av mördarna, inte mördarnas egna tankegångar.
Jag önskar Dahlén hade ställt de svåra frågorna när han reser världen över för att träffa beryktade seriemördare. Istället får de prata på om deras kändisskap, det dessa stora egon vill prata om. Jag misstänker att dessa manipulativa personligheter med all säkerhet är svåra att ställa mot väggen och än mer svåra att fånga i text men när jag väl läst sista sidan har jag inte lärt mig något om monster. Däremot har jag fått en mindre biografi över Dahlén och hur han först blev intresserad av seriemördare. Jag önskar det hade framkommit i baksidestexten.

PeopLe reading.

Fler här. Förresten, känner ni igen läsarna?

Pics: here

imperfEct.

De stod där i all sin enkelhet och såg förskräckligt taniga ut jämte rosorna.
Så tänkte jag att jag är ju inte perfekt heller.
Och nu bor de hemma hos mig.

Pic: private

Hundar. deL 2.

Herregud, ni är så himla vettiga. Man frågar, ni levererar. Varje gång.
Tack vare er har jag fått upp ögonen för både svensk-dansk gårdshund och lagotto romagnolo (vattenhund?) som jag fallit handlöst för. Tack vare er är jag dessutom övertygad om att en dalmatin inte är det bästa valet för en nybakad hundägare.
 Har ni fler tankar om hundar, saker jag bör tänka på eller raser jag borde kolla upp?

Nästa steg är att söka upp uppfödare och se om det klickar även in real life.

Pic: here

...

Pics: here, here

We interrupt this program...

Ellinor och Jenny berättade att det inte går att kommentera. Det ger mig lätt panik eftersom jag inte kan något om sådana viktigheter. Det ska finnas en spärr? Men en sådan har jag veterligen aldrig haft. Ni kanske sett hur marginalerna flyttat på sig också? That wasn't me either. Lotta, smittar det kanske?
Jag har i alla fall uppdaterat allt och bytt lösenord och även tryckt på den där spärren för kommentarsgranskning. Äntligen ser jag kommentarer men tyvärr bara de skrivna fr.o.m. idag. Jag håller tummarna för att allt ska funka ordentligt nu.

Jag vill samtidigt tacka för alla fina mail jag fått på sistone. Tack snälla. Jag tror inte jag någonsin kommer hitta ord för hur vackert jag tycker det är att en främling tar sig tid att skriva en rad till en annan främling. Kärlek till er.

Och Karolin, megatack för bloggpresenten. Vad du skämmer bort mig.

Puss & kram
tekniskt_handikappad83

Pic: private

Höstträning.

Idag körde jag igång med höstträningen igen. Även om jag varit mer aktiv än tidigare somrar märks det ändå att man hållit ett lägre tempo. Upplever ni samma sak? Det gör inget, kroppen kan inte gå på högvarv året om. Så länge man inte degar ihop helt, resonerar jag.
Idag blev det styrketräning och pilates utomhus. Så himla härligt att göra sit-ups och blicka upp mot en blå himmel. Imorgon ska jag till sjukgymnasten, håll tummarna för att min hälsena läker som den ska. Som jag saknar jympa, joggning och crossfit!

Pics: private

i Live by that.

Bild lånad från Ebba von Sydow

Jag kommer ihåg den där morgonen när nyheten kom att Anna Lindh hade blivit mördad. Min vän Emelie och jag följde nyhetssändningarna en hel förmiddag och f.d utrikesministern Colin Powell  var en av de första att beklaga sorgen.
Han berättade då om sina möten med Lindh: hur Anna aldrig var rädd för att kritisera när hon inte höll med vilket hon sällan gjorde, hon sa alltid precis vad hon tyckte, men när mötet var över var hon alltid framme och skakade Powells hand, frågade om hans familj och önskade honom allt gott.
Anna respekterade sällan hans åsikter men alltid honom som människa.

Jag strävar efter att leva just så.

St Paul de Vence. Smala gränder och solvarm hud.

Pic:private

Inför resan. (US.SundAy.)

Omvandlingssystem. Lita på mig, det är svårt att räkna om pounds och ounces i huvudet.
Lista med viktiga telefonnummer. Närmast anhörig, husläkare, bankkamrer, försäkringsgubbe..
Fota pass och packning. (De ska vara kvar hemma som en försäkring om du blir bestulen.)
Ta också med en passkopia.
Lista alla American Express/Visa-ställen i varje stad samt deras kontaktinformation. (Utan ett fungerande kreditkort kollapsar tillvaron.)
Bär runt på så lite kontanter som möjligt men det är bra att en summa för nödsituationer.
En första hjälpen-låda.
Tänk på att allt du tar med dig kan bli stulet eller gå sönder.
Lägg fram alla kläder du vill ta med dig, ta sedan bort minst en tredjedel. Du kan tvätta under resans gång och man behöver aldrig så mycket som man tror. Kom ihåg att du faktiskt ska bära din packning på ryggen.
Lägg allt i olika plastpåsar. Ryggsäcken är ditt kommande hem och tillvaron blir lättare om allt är noga organiserat.
Ta med en mindre väska att ha till stranden och på utflykter osv. Lätt att glömma!

Tråkiga men nödvändiga detaljer inför resan.

Mot flygplatsen!

Pic: private

tRädgårdAr.

Sara pratar om gräsmattepsykos (underbart ord!) och hur mycket man måste leva upp till även i trädgården. Klippa, kratta, ansa, dona. Jag skrattade gott åt tanken på fina Sara med armarna djupt nere i en dekorativ skottkärra. Jag är inte heller den perfekta trädgårdsmästaren men jag älskar trädgårdar, gärna lummiga, frodiga och lite vilda.
Jag har förresten fått många finfina tips på växter & skötsel från Almbacken som står för härlig blogginspiration.

PS. Växter jag vill ha i trädgården.

Snapshots.

köpt en kudde på Ikea och en till på Afroart,

äter nu oreos med mjölk framför Snabba Cash

Bra lördag.

En bok om kärlEk.

Jag har äntligen börjat läsa Michaela Fornis bok och njuter av varje sida. Det är så vackert och fult, fint och smärtsamt. Precis som kärlek är.
Jag sitter i sängen med rufsigt hårt och läser, ler och gråter i samma andetag. Det är lätt att känna igen sig i hennes ord. Jag hoppas få se mer från Forni i framtiden för hon kan verkligen skriva så det känns.

"dET är synd att vi måste leva men det är en tragedi att vi bara får ett liv att lEva." (Jonathan SafRan Foer.)

Pics: here, here

Inspiratörerna. (jag älskAr när en Underdog vinner)

Om man bor i den här trakten och behöver få något fixat: tapetsering, snickeri eller sömnad, vill jag slå ett slag för Inspiratörerna. Det är ett kooperativ med människor som rest sig ur askan: duktiga hantverkare som en gång i tiden var väldigt trasiga människor men som nu hittat tillbaks till livet igen.
Pappa är en frivillig vän, som också rallyföraren Stig Blomqvist är. Idag fick jag följa med och är nu hemma med en varm boll av kärlek i magen. Det är ju otroligt hur stark människan är, vilken smärta hon kan överleva. Finns det något bättre än när en underdog vinner?

Tack för go'fika och fina samtal!

fAmiljetid.

Pic: private

Note to self. (fAlsk perfektion.)

Du behöver inte klicka hem kläder hela tiden som du inte har råd med. Du är ändå jättefin i den där tre år gamla klänningen från HM.
Du behöver heller inte få dåligt samvete om din hy inte är helt slät. Man kan nämligen inte photoshoppa verkligheten.
Och du behöver verkligen inte få ångest över att ditt hem inte ser ut som ett inredningsreportage. Du bor ju i ett levande hem, inte ett museum.

Ibland känns det som jag aldrig duger till i bloggvärlden. Känner ni likadant? Det är så mycket man måste leva upp till, och jag har inte råd att köpa nytt hela tiden eller tid att redigera bilder till perfektion. Det är ungefär som när vi tjejer gick på högstadiet, och de som inte tjuvrökte eller kom till skolan i nya kläder varje vecka, de dög liksom inte lika mycket.

Mitt i all ångest över hur operfekta vi är kan vi väl påminna varandra om att livet inte är så. Det riktiga livet, alltså. Det är aldrig någonsin helt photoshoppat.
Jag tycker vi slappnar av istället och njuter över att det är fredag och livet ganska fint ändå. Det där perfekta är ju ändå bara hitte på, och vi är mer än kläderna vi bär och sakerna vi köper.

Happy fredag, tjejer!

best tweet ever.

La Linda. Om att vara värd att älskas.

Vi måste gå in och hälsa på Linda idag igen. Herregud, den tjejen är modig. Mycket modigare än jag.
Hennes pappa är min mamma men hon vågar säga det jag inte vill erkänna, varken för er eller för mig själv. Det jag bara vågar erkänna när mörkret lagt sig och ansiktet är djupt begravet i kudden.

 Pic: here

Ebba von Sydow for president.

Just när man tror att Ebba inte kan bli coolare så skriver hon en helt grym hälsolista inför hösten. Jag har sagt det förr men det tåls att sägas igen: hon är nog en av de mest inspirerande tjejerna därute. För mig i alla fall.
Jag beundrar hennes mod att ta upp heta ämnen, hennes tankar om Marianne i bloggen, hennes fina skrivtalanger och engagemang efter arbetstid.

Precis som jag sa inne hos Ebba tycker jag det är den bästa höstlistan jag sett hittills. Jag skriver under på alla punkter och hoppas vi kan bli piggare, starkare och må bättre samt hålla oss ifrån det där farliga smågodiset i höst. Det kanske går vägen om vi peppar varandra.

Ebba for president!

En bensinstation från 1950-talEt. (och skälet till att jag blev en bokredaktÖr.)

Under en av de där varma sommardagarna stuvade jag in lillasyster och en picknickkorg i bilen och började köra utan en aning om vart vi skulle hamna. Det var så vi kom att hamna på en bensinmack från 1950-talet. Ett museum dedikerat till bilistens tillvaro under de breda amerikanarnas gyllene epok. Vi såg rader av klassiska bilar och i mitten fanns en uteservering som spelade Elvis. Det var välgjort och riktigt rolig kuriosa, och ägaren berättade hela sin livshistoria för mig som bl.a. handlade om hans svårt handikappade dotter och hans kamp för att hon ska få den hjälp hon behöver från Försäkringskassan. Sedan åkte vi vidare hit.

Jag funderar ibland på det där att människor lätt vill prata med mig. Kan det kanske vara för att jag så öppet visar att jag vill lyssna? Det är nog därför jag blev en bokredaktör. Jag är så nyfiken av mig. Jag tycker om att kika in i alla typer av världar från jordbruk till politik till bensinmackar från 1950-talet. Och när man tar sig tid att prata med vanliga människor upptäcker man alltid att varenda en av dem bär på en ovanlig, helt unik, berättelse.

Pics: private