Sammanlagt har jag promenixat i över sju timmar i helgen, och jag älskar det. Som en klämkäck dagisfröken stegar jag iväg övertygad om att det inte finns något dåligt väder. Jag tror ju lite så, frisk luft hjälper mot allt. Om så bara för stunden.
Att gå utan mål, att röra sig framåt - det är något läkande i det. Där ute, med vinden i ansiktet, blir tankar klartänkta och känslor lättare att känna.
Helt plötsligt är det inte så svårt att klura ut vad man vill prioritera i tillvaron.
Pics: private
4 kommentarer:
När jag är ledig försöker jag, precis som du att komma ut desto mer. Jag tänker nog inte så "aktivt" på att ja "måste" ut, det faller sig liksom mer naturligt - jag längtar ut! Älskar långa promenader och under lediga dagar har man dessutom möjlighet att förlägga dem mitt på ljusa dagen ;)
Kram
Ser riktigt skönt ut! Jag är dock ute en hel del i veckorna med hund och barn och när helgen kommer längtar jag nästan efter att vara inne ;) eller gå ut med specifika mål i sikte. Sådant är livet just nu ;) kram
Ja, jag är likadan, dock promenarar jag ju varje dag. Det är det fina med hund, man tar sig ut. Varje dag :)
Jag ar likadan, gillar att promenera/cykla/simma/jogga pa helgerna :) Blir val sa nar man ar kontorsnisse pa veckodagarna:)
Skicka en kommentar