vissa dAgar bara Är.

Packar och funderar på livet.
Jag funderar väldigt mycket nu. För mycket.
Äter jordgubbar och duschar.
Fixar håret och pussas.
Dubbelkollar min biljett till Lund och lär pappa hur internetbanken fungerar över telefon.

Vissa dagar alltså.
Inte bra. Inte dåliga.
Möjligtvis finns här någonstans en vemodig underton.
Eh, jag vet inte.

Imorgon blir förhoppningsvis istället magiskt. Som förra året.
Och så blir jag kvar i Skåne en vecka. För praktik på Sekwas södra kontor.
Språkgranskning, korrläsning och översättning, here I come.

Trevlig helg, fina ni.

.någonstans i kUngsträdgården

Livet asså! Fint, så fint.
Det måste man komma ihåg även när båten gungar.

Pics: private

.basta un giorno così

 Åh, jag gillar jättemycket!
Jag lyssnar på den hela tiden, speciellt när allt känns tungt och trögt, och så smygdrömmer jag om en egen pastaaffär, ett litet hus i Toscana, sandaler på fötterna och en gelato i handen.
Ja, ungefär så.
Italiensk pop när den är som trevligast helt enkelt.

in A few weeks my life will change, in some ways, in big ways. destiny, plEase start talking.

Pics: here, here, here

.BodiL & jag

Fiskade upp de här pärlorna ur en gigantisk reakartong på ica i påskhelgen.
Hur kan man lägga Bodil där?
Hursom, mellan praktiken och alla jobbansökningar jag nu skriver ska jag klämma in Bodils tankar om samtida Sverige och drömmar om Frankrike.

Pic: private

.har köpt en kjol med färgen av en solmogen apelSin i södra fRankike

allt som fattas är ett par bruna ben.

Pic: zara

.brodErade bokomslag

Just nu älskar jag Jillian Tamakis broderade bokomslag. Gosh, så fina. De är gjorda för vårt favoritförlag, Penguin books och kommer ut i höst.
Jag tror Jane Austen hade varit mäkta nöjd. Titta bara på de bedårande fräknarna!

.prima bAllerina

Jag vet att den här videon redan valsat runt internet men den här sötnöten får mitt hjärta att smälta. Som hon kämpar!

.George bernard Shaw

Pic

.lUgn som en filbunke (fÖrutom de vanliga sammanbrotten lite då och dÅ förstås)

När man hittat något att älska känner man sig inte lika rädd längre.
Eller hur?
Det gör inget om det sedan inte funkar i slutändan, om det inte får bli som man tänkt sig.
För man hittade ju det i alla fall.
Eller hur?
Tänk istället att gå hela livet sökandes och inte hitta något att älska.
Det låter mycket läskigare, tycker jag.

Jag tror det är därför jag känner mig hyfsat lugn nuförtiden.

.Anna i BErlin

Anna har varit i Berlin.
Och just nu sitter vi tjejer här på förlagskontoret och dreglar över bilderna.
Ser hur mysigt ut som helst och restarmen har börjat knorra direkt.
Åh, jag vill också!

.i'M about to screw you over

Pics:1, 2-4, 5

.every girL should At one point own a Red dRess

Mitt liv är väldigt Sex and the City just nu.
Jobb, jobb, nya människor, dans, drinkar, dejter en tisdagskväll, dejter en fredagskväll, hemmamys, bra böcker och tokigt mycket tjejsnack.
Äventyr och bus, och bubblande lycka. 
Förutom påsarna under ögonen, känns det bra.
Vilket spännande liv Stockholm bjuder på.
Allt som fattas är en röd klänning.
Åh, jag gillar den kalasmycket!

Pic

.You never know how strong you are until being strong is the only choice you have

 

På vägen hem idag funderade jag lite på livet.
På de val jag gjort och vad jag gjort med de val som gjorts åt mig.
Min väg har ju varit krokig men jag ser dess mening tydligare, jag ser vad den format mig till.
Där på bussen bubblade i alla fall en lyckokänsla upp inom mig.
Jag tycker jag har tagit vara på, levt. Ibland hårt och destruktivt, men alltid med en jävla massa passion.
Det är så. Det kommer nog alltid vara så.
Jag är en allt eller inget personlighet.
Och jag tycker om det. Och jag tycker om att jag numera tycker om det.
Förstår ni?
Och när jag tänker på hur jag låg på ett regnigt Kensington high road tre på morgonen, orörlig och trasig, färdig att ge upp, då blir jag lite rörd.
För jag hittade.. inte tillbaka men jag hittade... frid? Förlåtelse? Kanske rent av mig själv?

Hursom, där på bussen slog det mig att mitt livs bok kommer bli tokspännande att se tillbaka på.
Jag ska tusan inte ångra något, för utan det onda skulle jag kanske inte vara här?
Varje stad. Varje land. Varje möte med en ny människa. Varje möte med mig själv.
Det känns som jag smakar på alla bitar av tårtan.
Och det är ju faktiskt ganska bra, för en del människor lever hela sina liv utan att någonsin leva.

Och det kan man i alla fall inte säga om mig.

Pics: here, here

.ny förälskeLse

"Solen står lågt nu.

Våra skuggor är jättar.

Snart är allt skugga."

...
Tomas Tranströmer

.favoritEn i nya hemmet

Min favoritpryl i nya hemmet är skärbrädan.
Vilken tokig sak att kalla sin favorit.
Hittade den trött, nött och smutsig i en garderob men med lite tvål och någon timmes skrubbande är den nu tillbaka i toppform.
Ser ut som något man hittar i mormors sommarstuga.
Åh, så fin.

Pic: private

.söta små Linjer

På sistone har jag upptäckt söta små linjer i ögonvrån.
De fanns inte där för tio år sedan, det är jag säker på.
Men jag tycker de är så fina.
Jag går omkring och ler hela tiden, brer gärna på ett extra stort leende.
Vet inte varför jag tycker om dem så mycket.
Kanske fyller de ut ansiktet med lite karaktär?
Kanske påminner de mig om allt jag varit med?
Jag tror det är så.
I linjerna ser jag platser, känslor, människor. Mitt liv.

Det här är förstås helt faux pas men jag tycker faktiskt om mina kråksparkar.

Pic: private

.en hyfSat gammal men sevärd fiLm

Igår kväll hamnade jag framför en hyfsat gammal film, The life of David Gale.
Åh, jag gillade!
Jag tror vi kallar det en thriller, en thriller om dödsstraff.
Och precis när man tror att man förstår så vänder filmen, kränger och tar nya turer.
Så himla spännande.
Se den.

Och en himla viktig fråga det där med dödsstraff. Jag tyckte om hur filmen visar systemets brister.
När jag var sexton och oövervinnerlig gick jag faktiskt med i Amnesty, bara därför.
Ja, jag är förstås fortfarande medlem, bara därför.

Pic

.I knew those fOur years in college wouLd pay off

Man vet att man valt rätt bransch när författare svänger förbi och man får dricka champagne på lunchen. Eller när man får sjunka ner i soffan, efter lunchen, för man har en bok att läsa ut och skriva ett utlåtande om.

Herregud, jag får både dricka och läsa på arbetstid.

Jackpot.

Pic

.så Många kramar

.ikvälL funderar jag på deckAre & romantik

Ikväll läste jag att Nora Roberts är den tjugofemte bäst säljande författaren i världen.
Det fick mig att fundera.
Roberts skriver romantiska romaner.
Ni kanske har läst en?
Det handlar alltid om två personer som blir kära i varandra och slutet är alltid lyckligt.

Roberts älskas av miljoner och hon drar in astronomiska summor till förlag och bokhandlar. Men hennes böcker recenseras aldrig i pressen och hon inbjuds aldrig till författarkvällar.
Roberts och hennes romantiska kollegor, majoriteten kvinnor, läser man i skymundan.
Det är lite skämmigt att tycka om lyckliga slut, nämligen.
Litterär respekt kan de här tjejerna glömma.

Sedan kom jag på att det inte är många årtionden sedan deckargenren började anses som okej litteratur.
Då dominerades genren mest av manliga författare.
Och idag läser vi ju deckare öppet och utan att skämmas.

Jag tycker inte om Roberts. Det finns ingen litterär kvalitet, men det kan jag inte säga om många deckare heller.
De båda är ett tidsfördriv, en stunds trevligt nöje.
Chokladpudding, inte crème brûlée liksom.
Men bara en genre recenserar i pressen, inbjuds till författarkvällar och respekteras offentligt.
(fast den andra genre säljer fler böcker och drar in mer pengar)

Jag kan inte hjälpa att fundera över genusperspektivet här.

Pic

.les figues

Upptäckt: torkade fikon passar kalasfint i varm bulgursallad.
Kyckling och kesoblandning med citron, chili och vitlök, på det.
Yummissimo.

Pic

.helplEss

Det enda som är värre än att vara ledsen,
är när någon man älskar över allt annat, är ledsen.

Hjälplöshet alltså. Denna känsla av hjälplöshet.

.scener ut Ett hem

Mitt tillfälliga hem sprakar i färger med mycket konst och vintageprylar.
Det syns att mina nya hyresvärdar heter Elsa Billgren och Pontus de Wolfe.
Jag kommer in i hallen och för en sekund känns det som jag är hemma i Montpellier.
Min studio där såg precis likadan ut.
Fast det skulle också kunna vara en liten lägenhet i Montmartre, eller hur?
Sådär knackig och quirky och lite halvtokig.
Förutom kalla golv, trivs jag jättefint.

Pics: private

.magisk hElg

Tillbaka i huvudstan med ett mindre berg tvätt i hallen.
Och imorgon är det måndag igen.
Usch.
Men helgen har varit magisk med nära vänner, nya vänner, gamla vänner.
Vad mer kan man begära?
Ja, det ska vara en oförglömlig konsert med Hoffmaestro och ett fantastiskt gott vitt vin då.

Pics: private

.ett Bauerskt smålAnd

Så här ser Småland ut idag.
Dimmigt och blött i mjuka grågröna toner.
Som ett landskap av lokala John Bauer.
(Som ni inte får missa om ni har vägarna förbi Jönköpings länsmuseum)
Vackert. Åh. Riktigt vackert.

Pics