.mais Oui

Pics:1,3,2-4

.i'm standing in My own wAy

There is only one thing
that makes a dream impossible
to achieve:
the fear of failure

-Alkemisten

Vad väntar jag på?
Det är ju bara jag som kan fixa det.
Get fucking going, tjejen. Aargh!

.in vino Veritas

Ser ni lilla Valentin som följde med vinflaskan hem?
Så himla söt.
Ikväll blir det mys med pasta & vin.
Det här vinet heter just San Valentín 2008 och kommer från Spanien.
Vi får se hur det landar på tungan.
Jag kan just ingenting om viner. Det är något jag skulle vilja vara duktig på.
Missförstå mig rätt.
Jag är mycket duktig på att dricka vin.
Ett glas vin till maten tycker jag är guld värt men jag har inte en aning om vad det är jag plockar med mig från Systembolagets hyllor.

Är ni duktiga på vin? Ni är ju en skara smarta läsare, vad är era bästa vintips? Och i så fall, vad äter ni till just det vinet? Kom igen nu.

Pics: private

.let's say alL the things we never said

Pic

.Delphine de Vigan och jag

Igår var jag och lyssnade in Delphine de Vigan.
Hon har skrivit en av mina favoritböcker. Jag kallar nästan aldrig en bok det.
No och jag.
Jag vet inte varför jag inte bloggat om den. Kanske för att jag tycker så mycket om den att jag inte vet vad jag ska skriva för att göra den rättvisa.
Den är lätt, avskalad, fransk, varm och skriven med humor. Fast det handlar om något djupt sorgligt.
Hennes nya bok handlar om vuxenmobbning. Skriven i samma stil. Lättläst om något smärtsamt.
Det blir en så fin kontrast tycker jag. Nästan som det gör mer ont då.

Jag var tvungen att gå fram till henne. Som ett fån.
Ville jag ha hennes autograf?
Nej.
Skriv hur jag ska klara det, sa jag.

Så pratade vi lite. Fast det var fullt med folk som ville fram.
Hon tog sig tid.
Och tittade på mig med ögon som inte skvallrade om vad hon tänkte.
Log lite och sedan skrev hon.
En halv A4.
Mörkblått bläck. Skrivstil. Vänsterhänt.
Magiska ord.
Bara till dig, sa hon.

Pic: private

.Gult är inte fuLt

Fredag i ny kofta.
Den har bruna lappar på armbågarna.
Åh så fint!
Koftan & jag ska nu traska iväg och beställa blommor till en fin människa.
Sen ska vi göra så lite som möjligt resten av dagen.
Ska sanningen fram är vi lite schletna från igår.

Pic: private

.bLaskigt te

Med en torr smörgås, en kopp blaskigt te från en automat och en mycket skeptiskt inställd dator försöker jag lära mig hur man designar bokomslag.
Har jag nämnt att jag närmast är tekniskt handikappad? Det är med andra ord ett väldigt högt berg jag försöker bestiga. Med blodsockret i skorna känns den här gråmulna torsdagen i oktober inte jättehet. Jag skulle mycket hellre vara här just nu.

Men det blir bättre.

Ikväll vankas nämligen författarkväll på Kulturhuset. Oj oj oj så spännande.
Då ska jag minsann unna mig riktigt te serverat från en kanna.
Inte det här blasket från automaten.

.Heathcliff & Catherine

Idag är jag in the mood för kärlek. Sådär omskakande och galen och alldeles alldeles underbar.
Chuck & Blair påminner om Heathcliff & Catherine från Svindlande Höjder tycker jag. Lika passionerade, lika kära, lika envisa och stolta..
Helt klart popkulturens finaste par.

Titta här
eller här
... om ni vill se lite kärlek. Så fint, så fint.

Pics: here, here, here

.Örebro Bokmässa

Missade man bokmässan kan man göra ett nytt försök till helgen. I Örebro av alla ställen.
29-30 oktober på Örebro slott. Fint värre.

Örebros bokmässa är lite mindre men det kan bli kalaskul ändå. Jan Guillou inviger och årets tema är det fria ordet. Andra spännande bokmässenamn är bl.a. Märta Tikkanen, Theodor Kalifatides, Bob Hansson, Åke Edwardsson och Mian Lodalen.
Författarseminarier, utställare, bokloppis (miljö- och plånboksvänligt, jag gillar!) pyssel för barn och skrivarskola står på schemat.
Såg även att sagostund på teckenspråk kommer hållas på barnavdelningen. Örebro är ett centrum för döva, kul att man tänkt även på dem. Tro mig, det är inte alltid fallet.

Jag skulle väldigt gärna lyssna in svt-journalisten Tina Thunander som talar om kvinnors liv i Saudiarabien. Jag tycker ju det är himla spännande med vad som händer oss tjejer runtom i världen. Hennes Resa i sharialand är för övrigt nominerad till Augustpriset.
Sen skulle jag strosa vidare och lyssna på Per Wästbergs biografi. Hans liv verkar tokspännande.
Finns det koffein att tillgå på mässan skulle jag lätt fortsätta mot Theodor Kallifatides seminarium och höra om hur han kom som flykting till Sverige från Grekland.

En fördel med nya bokmässor är entrépriset - oj, oj, oj trevligt billigt! Trots fullspäckat schema ska jag försöka klämma in lite bokmässa i min kalender. Vi kanske ses där!

Pics

.Hundraåringen som kLev ut genom fönstret och försvann

Alltså, nja. Hmm. Jag vet inte. Jag är lite delad. Bra men inte så bra. Lade jag ribban för högt kanske?
Alla tillbakablickar på hundraåringen Allans liv var så spännande och roliga. Jag älskade dem. Språket tyckte jag inte alls om med alla stavfel, grammatikfel och alldeles för mycket talspråk. Jag hatar sånt. Det blir jobbigt att läsa i längden.
Vidare, de här stycken då Allan och hans vänner är på flykt med elefanten Sonja.. är det inte lite buskis över det hela? Det funkar inte för mig.
Min pappa tyckte det var den roligaste boken han läst. Varje dag på tunnelbanan ser jag människor småklucka med hundraåringen i handen. Men de är alla lite äldre.
Det är kanske det. Boken är bra.
Men inte skriven för mig.

Vad tyckte ni?

.Vad är väl en bal på slottet?

Alldeles magisk förstås!

Tillsammans med väninnor, några coctails och musik man blir glad av lyckades jag piffa mig till balperfektion. Som ni ser lyckades vi pressa ner mig i klänningen - vem tusan syr in stålskenor i en klänning?
Väl på balen sjöngs det lundensiska studentsånger, det snapsades och vi mumsade på västerbottenpaj, vildssvin och chokladsufflé.
Bäst ändå var att återse alla nära & kära. Förstås.
Där inkluderar jag mitt älskade Lund.
Förutom vingliga valser (jag kan inte valsa!) innehöll Lund fika med vänner, en massa vad gör du nuförtiden?, kramar, sovmorgon, powerwalk, tjejsnack och som helgavslutning såg vi Facebookfilmen som var grym. Se den!

Med andra ord. Jag har haft världens bästa helg. Tur det för jag försov mig imorse och den här tisdagen känns allmänt trist. Nu, föreläsning!

Pics: private

.Warm White Wishes

Pics:1-3, 2,4,5

.jag gillar oLika

"Vi far till London, Paris, Berlin och New York därför att de städerna rymmer hela världen. Där finns alla sorters människor och kulturer. Det gör dem så fascinerande och levande.

...Varenda kommunchef i landet vet att det behövs mångfald och tolerans för att behålla ungdomen. Annars försvinner den till storstäderna."

Visst älskar vi de där stora grymma städerna för deras puls, dess olika kvarter, alla skiftande intryck & upplevelser, dess mångfald?

Hur gott är indisk mat på Brick Lane, mexikanska enchiladas i L.A eller en afrikansk gryta i Paris? Ja, ja, ja!

Nöjet med att resa till storstäder är att man hittar hela världen där. Jag tokgillar olika.

Pic: private

.it can only go one way todAy

Tjohoo, ikväll är det bal på slottet! Håll tummarna för att jag lyckas åla mig i min nya blocketfyndade balklänning. Den är aningens tight. Antingen måste jag lära mig sluta andas eller hinna operera bort ett revben innan 18.00. Vi får se hur det går.

Happy Lördag allesammans!

Pics:here,here, here

.Skaffa barn ensam

Vill ni se en bra romantisk komedi är detta er go to-film. En bra rom com har massa kemi mellan skådisarna. Ett måste tycker jag, eftersom man alltid vet hur storyn kommer gå.
Jason Bateman & Jennifer Aniston hade massor!
Den lille pojken var dessutom kalasskön. Inte alls som den där lillgamla klyschan i Valentine's day om det är någon som också sett den.

Förresten tar filmen upp det här med att skaffa barn ensam. Nya tider, nya rom coms liksom.
Jag började fundera på det.
Tycker det är grymt modigt av Aniston att göra en film om det ämnet när hennes egen brist på barn alltid hänger på löpsedlarna. Förstår inte varför media och de kvinnor som köper skvallertidningarna måste klaga på henne. Är man mindre tjej för att man inte har barn? Eller gud förbjude för att man inte vill ha barn?

Jag kommer fortfarande ihåg när Titti, programledaren i Rix Morronzoo avslöjade att hon faktiskt inte ville ha barn. Hela redaktionen blev nedringd av förbannade kvinnor. Hur kunde hon säga något sånt? För många tjejer verkade det vara rena hädelsen.

Jag tycker det är ledsamt att se Jennifer Aniston eller Cameron Diaz på löpsedlarna med rubriker om hur tragiska de är i sitt singelskap och hur bittra/ledsna de måste vara. Jag tror inte alls de är det.
Vi tjejer gör oss själva en otjänst när vi läser sånt.
En familj kan väl se ut på en massa olika sätt och lycka betyder inte samma sak för alla. En tjej är väl fortfarande en tjej även om hon inte vill ha barn? Eller om hon väljer att skaffa barn ensam?

Det verkar dock fortfarande vara den där grejen man absolut inte får säga som tjej.
Konstigt tycker jag.

Pic

.hemtrevLigt kaos

Confession: jag är en kronisk samlare. Av inspiration. Fina bilder. Bilder på hårfrisyrer jag vill ha. Intervjuer. Kloka ord. Restips. Boktips. Och så har jag mina favoritsaker.
Överallt i närheten av mitt skrivbord håller alla idéer till. Fastnålade, instoppade i böcker, ihopknycklade längst in i lådor osv.
Men jag vet mer eller mindre exakt vilket papper som är var. Det råder ett organiserat kaos. Mycket hemtrevligt tycker jag.

Fina cartes postales jag köpt på Picassomuséet i ljuvliga Antibes. En dag ska jag rama in dem så jag kan titta på dem varje dag.

VIP-passet jag bar runt halsen på Latin Grammy Awards i Los Angeles. Vilken galen kväll. Hur hamnade jag egentligen där? Varje gång jag ser den pirrar det till i magen.

Julkort från Japan där en av mina bästa vänner från min tid i Montpellier bor. Saker och brev från vänner slänger jag aldrig. Aldrig.

Utriven intervju med Susanna Alakoski. Jag blev så peppad av hennes ord. Kan hon kan kanske jag.

Emma Hamberg är en favorit. Smart, ödmjuk, ärlig och varje gång hon pratar ger hon så mycket energi. Hon verkar ha hittat in till kärnan. Kommit på något vi andra fortfarande letar efter.
Sparar nästan allt jag läser om henne. Jag tror på att omge mig med coola smarta tjejer. Desto större chans att jag själv kanske blir en.

Mitt anteckningsblock. Billig sak köpt i somras på ett franskt "ica". Däri skriver jag matlistor, noveller, idéer, framtidsdrömmar, bloggidéer och annat tjafs som egentligen bara är magiskt för mig.

Det är hemtrevligt tycker jag. Inga papper, inga billiga anteckningsblock, inga utrivna intervjuer, inga restips. Då känns det bara inte som hemma.

Pics: private

.Paus i vardagen

Systeryster hade återbesök idag på Huddinge sjkhs. För sitt cochleaimplantat.
Jag hängde förstås med!
Volymen skruvas upp lite varje gång.
Man kan inte skruva upp allt i en stöt. För Emmas hjärna är inte van att höra.
Steg för steg är tricket.
Och det går så jäkla bra hörrni!
Galet tacksam för tekniken som ger min syster ett sinne hon aldrig kunnat använda.
Nu kan tjejen tala i telefon, höra både dörrklockan och vad Tyra Banks säger i hennes favoritprogram.
Lovely!
Härnäst gäller kvällsmys. Godis, tjejtidningar och Gais - Örebro.
Emma blir lika upprymd över en skicklig frispark som jag blir över välklädd för 500kr-reportage.
Lika som bär? Nja, inte riktigt.

Pic: private

.Narcissus got nothing on me

Narcissus hängde vid floden för att spana in sin spegelbild som han inte kunde slita sig ifrån. Well, jag gör detsamma med datorns kamera. Älskar min nya hårfärg!
Dagens frisörbesök var en riktigt härlig & välbehövlig start på veckan. Nu känner jag mig som ny igen.

Pics: private

.I'm a cherry

Jag har fått en utmärkelse. Av Marie.
Det kan vara den finaste motiveringen någonsin. Tack snälla!
Rörd räcker liksom inte till.

Att vara ett körsbär innebär tydligen också vissa skyldigheter.
Here goes.

3 viktigheter för mig
Kärlek. Till min familj. Till mina vänner. Till mig själv.
Det sistnämnda är ett ganska nytt men så jäkla underbart fenomen.

5 bloggar
Cecilia Blankens är så skön, så opretentiös. Jag gillar att hon uppmuntrar tjejer att vara sig själva. Skit i om du är 50år gammal och har celluliter. Älskar du korta kjolar och känner dig som den finaste donnan i det då är det precis vad du ska bära!
Passa in verkar inte vara särskilt viktigt för henne och för det inspirerar hon mig grymt. När jag läser Blankens tänker även jag att jag kan bli en fantastisk mamma trots att jag knappt kan laga mat, alltid är sen eller dubbelbokad och ibland struntar i att dammsuga på en hel vecka.

Looking for Sara bor på Korsika. Bara en sån sak. Men jag kommer följa Sara vart hon än tar vägen. För hon skriver så jag känner igen mig. Om känslor jag känner. Om tankar jag tänker. Och någonstans mellan raderna skymtar jag en trolig tvillingsjäl.
När livet stormar och mina tankar inte gör som jag vill brukar jag faktiskt tänka på Sara. Hur hon klarat allt. Och att allt nog ordnar sig för mig med.

Bokhora är en samling härliga tjejer som bloggar om boktips. Jag gillar hur de lyckats göra alla så engagerade. Hälften av nöjet härinne är att delta i boksnacket som följer under varje inlägg. Grymt kul att tjejerna hänger med in i kommentarsfältet och snackar böcker med alla oss bloggläsare.

Ellinor kan vara min trognaste läsare. Hon tar sig alltid tid att ge mig fina kommentarer vilket värmer så. Nu bor hon i Paris och bloggar flitigt så vi alla ska, om så bara för en liten stund, få känna att vi också är där. I höstmörkret är det som en påse godis att hänga inne hos Ellinor.

Starwoman är nyast i mitt gäng. När jag kikade in första gången blev jag lite rädd. För Anna var så chic jämnt och hennes hem så välstädat. Sån är ju inte jag.
Efter fem minuters läsning insåg jag dock att Anna är en grymt smart, allmänbildad och framförallt ödmjuk tjej. Med integritet. Hon tar bilder på det hon vill dela med sig av, inget annat. Nu läser jag med nöje om denna härliga tjejs vardag.

Galen i Grekland är också hyfsat färsk på min favoritlista. Kenneth skriver kåserande om lite allt möjligt. Nyligen var han till exempel i Frankrike. Väl där räknade han ut värdet på allt från sommarstugor till lunchpriser i hur mycket tzatziki han kunde få för det hemma i Grekland.
- Jag måste släppa idén att räkna om allt i tzatziki.
Nej, gör inte det. Det är underbart! Jag vill också börja räkna sakers värde i tzatziki.

Lisa & jag har följt varandra länge och jag beundrar Lisa så. Hon flyttade till ett okänt Polen och byggde upp ett fantastiskt liv där. Nu drömmer hon om Asien. Man måste älska tjejens mod och nyfikenhet. Även när saker går i moll som hon för inte så länge sedan delade med sig av, så ser jag den. Kämparglöden. Jag tror att hon peppar många som befinner sig i samma situation.

Nu har jag redan överskridit gränsen.
Inget att göra åt. Jag är nog skapt så. Jag svävar ut och har svårt att göra som alla andra.
Men nu bryter vi. Spana gärna in länklistan istället.

En favoritbild.
Här stöter vi på lite problem. Men jag visar en favoritbild av mig själv istället.

Jag älskar den för mitt sneda leende.
Som jag i så många år hatade. Gud som jag hatade det. Vågade knappt dra på smilbanden.
Jag hittade t.o.m en amerikansk sida för plastikkirurgi där man kunde ladda in sitt foto och göra om sig själv.
Jag korrigerade. Fyllde på. Ändrade.
Tryckte på see result.
Och kände inte igen mig själv! En främling log mot mig på andra sidan skärmen.
Den där glimten som visar en människas själ satt tydligen i mitt sneda leende.
Det var bara att försöka gilla läget.
Idag tokälskar jag mitt leende!
Jag tycker inget symboliserar mig & min personlighet så väl som de där lite sneda men hyfsat charmiga läpparna.

Så kan det gå.

Update: galet-mega-tack till Dila & Teahouse för att ni också tycker jag är ett körsbär!

Pic: private

.To the Land of the free

Trenton
Whiting
South Brunswick
Atlantic City
Washington D.C
Atlanta
Savannah
Orlando/Kissimee
Miami
Memphis
Texas
Flagstaff/Grand Canyon
Las Vegas
Phoenix
Los Angeles
Santa Barbara
San Francisco
Portland
Seattle
Missoula
Three Forks
Fargo
Chicago
Niagara Falls
New York

Jag har några att lägga till.
Andra har jag strukit helt.
En del har jag glömt bort.
Men nu kör vi.

.Vi hjärtar söndAgsmornar

Pic

.En kOck

För en liten stund sen hittade jag en illa utriven sida från ett nummer av DV. Det är en intervju med den fransksvenske kocken Danyel Coeut.
Jag har ringat in några rader med ett hjärta.
Så här står det:

"jag sitter på uteplatsen vid huset i Provence och blickar ut över dalen, olivlunden och cypresserna. Jag äter oliver, olika salamisorter och marinerade oxhjärtstomater som nästan ser lite skrynkliga ut. Till det dricker jag ett glas riktigt kallt rosévin och mår väl."

Åh. Åh. Åh.

De där fransmännen alltså. De vet vad de ska säga för att få min mage att knorra, min mun att vattnas och mitt hjärta att klappa. En pojke som tycker om att dricka rosé och blicka ut över olivlundar är très mia.

Jag måste lägga beslag på hans kokbok Mina smaker från Provence.
Men enligt min litteraturprofessor ska man aldrig köpa en kokbok till sig själv.
Dåligt mat-omen.
Det betyder att man kommer få äta ensam.
Huh! Sådana gamla skrönor vågar jag inte bråka med.
Därför önskar jag nu mig monsieur Couet & hans kokbok i julklapp.

Och tar det säkra före det osäkra liksom.

Pics