När jag var liten hemma i Gislaved fick jag följa med pappa på en massa vuxenärenden. Banken, posten, optikern, Konsum, ja alla de vanliga
måstena.
Det var så himla tråkigt tyckte jag.
Alla vuxna människor som reste sig högt över mig och tysta stirrade på nummervisaren i väntan på deras tur. Kappor, paraplyer, rumpor och en massa
skor minns jag.
Det är precis därför det är så tråkigt att vänta när man är liten. Man ser inget intressant.
Jag tyckte dock om att följa med pappa till
posten.
Pappa satte mig vid ett av skrivborden och där stod de här klassiska
bankpennorna från Ballograf. Jag brukade
kladda på inbetalningskvitton och annat jag hittade i papperskorgen. Rita små hus och tjocka katter. Och skaka pennan så
kedjan flög fram och tillbaka.
Haha, just hur
rolig jag tyckte kedjan var har jag inte tänkt på
förrän jag snubblade över pennorna nu igen.En gång försökte jag faktiskt stoppa ner den svarta bankpennan i fickan och ta med mig hem men pappa kom på mig och då fick jag så mycket
skäll att det vågade jag aldrig göra om.
Ni får inte bli arga på mig. Jag var himla liten och
oförståndig då.
Nu hänger jag inte på posten längre men pennorna är
trendigare än någonsin. Jag funderar på en
röd till min skrivhörna. Då ska jag skaka pennan igen så kedjan flyger.

