Lucky mama

Mamma bor också jättefint. Med jordglober och färgglada glasskålar.
Allra mest tycker jag om hennes boktorn. Hur fint!

Pics: Rachew

normal is forgettable

Pics: Don Stuff

Lars and the Real Girl

Igår hyrde jag en film. Tycker man om Juno och Little miss Sunshine tycker man nog om Lars och hans docka.
Det här är en film man blir varm i hjärtat av.
För den är övertygad om att människor faktiskt vill hjälpa till. Även om de inte alltid vet hur och kanske gör en massa fel.

Lars är väldigt ensam. Han är nyfiken på Margo som jobbar några datorer längre ner och har en teddybjörn på sitt skrivbord. Men Lars vet inte hur man visar eller tar emot kärlek och han blir sjuk.
Han uppfinner vännen Bianca.
Bianca är egentligen en anatomiskt korrekt sexdocka. Doktorn säger att Lars hjärna skyddar honom och när han inte är rädd längre kommer inte Bianca behövas.
Jag älskar hur Bianca blir symbolisk för alla i byn som hjälper till att låtsas. Genom henne vågar de berätta om sina egna sårskorpor och det de själva är rädda för.

På alla fotografier från min tidiga barndom hänger en skallig docka på min vänstra arm. Bea. När jag var ledsen kramade hon mig och när alla var dumma berättade jag det för henne. Hon förstod varenda gång.
När prästen i min söndagsskola sa att jag inte fick ta med Bea mer för hon var inte riktig och skulle aldrig komma till himlen, då gick mitt femåriga hjärta sönder. Hon var ju riktig för mig. Min pappa blev jättearg och så gick vi hem. För gott.
Och pappa döpte Bea i vårt badkar.
Jag tror inte hon var riktig för pappa. Men han låtsades för han visste hur viktig hon var för mig. Och då kanske allt annat är oviktigt...

Vem bestämmer egentligen vad som är friskt? Och vad som är normalt?
Och om man nu råkar vara lite trasig på insidan kanske det kan lagas med tolerans och medkänsla. Istället för utanförskap.

Se den.

Pics: Imdb

Vad mycket plats det finns i magen för skratt & fjärilar när det onda inte får bo där längre

and I thought of all the bad luck,
and the struggles we went through
and how I lost me...

all the things I thought I knew, I'm learning again

I've been tryin to get down
to the heart of the matter
but my will gets weak
and my thoughts seem to scatter

but I think its about forgiveness...

Pics: Inoka-flickr

För att skriva bra på en tenta krävs resår i midjan

Bästa myskläderna på och termosen nedpackad. Nu blir det översättning- och uppsatsskrivning i fem timmar.

Later.

i want candy

vill du också ha karameller?
.......

Pics: Yoon, Alicia Bock, Weheartit

Jag förstår inte

Sex år sen det värsta volontärjobb. Sex år sen vi träffades och skrubbade toaletter tillsammans. Sex år sen alla vattenkrig och promenader. Sex år sen den första pojken som utmanade mig. Lika snabb i tanken. Med en lika vass tunga.
Samtal, brev, sms och mail. Du lever där och jag här. Mail, sms och brev och livet fortsätter. Pojkvän, flickvän, jag reser och du tar en magister. Vi kollar varandras facebook. Nästan varje dag. Och sex år senare vet du fortfarande när jag tänker på dig. Hur vet du? Jag förstår det inte. Och efter allt det hemska. Du måste tro... Men jag vet, du får inte tro annat. Det var jag.
Det var jag som gjorde sönder oss.
Ett mail från dig fanns i inkorgen imorse. Jag förstår det inte. Hur kunde du veta att jag tänkte på dig igår kväll? Vad fick dig därborta att tänka på mig just idag? Jag förtjänar det inte men nu ska jag. Säga förlåt.
Om så bara för min egen skull... Fy fan.
Idag kommer det göra ont.

*fingers crossed*

Igår stirrade jag mest in i väggen.
Rabblade årtal, erövringar, kungar och författare tills hjärnan kokade. Kryddade med några floder, ännu fler premiärministrar och en och en annan maträtt.
Stönade också fram nasalvokaler och deras olika läten i samtliga fransktalande länder.
Det är väldigt många. Och de alla har en egen språkutveckling och en egen historia.

Just det har jag en tentamen i om en liten stund.
Håll tummarna för mig snälla...

are you happy today?

Pics: Alicia Bock, Weheartit

The Real Lovestory

Vad lyckligt lottad jag är som har så fina vänner. Det är tack vare ni fina som jag rycker på axlarna åt stressen över vad man bör ha, bör vara eller bör göra.
När hjärtat känns tungt tänker jag bara på vår back-up plan som vi skrattat fram någon sen kväll för många år sedan.

Ett eget litet kollektiv i södra Frankrike.
Och så ler jag igen.

Med sådana framtidsplaner känns det bara härligt att fylla ett år äldre.

- Big and Carrie are lovely together but the real lovestory of the film is the one between Carrie and her friends.

- Sarah Jessica Parker, Vogue US

Ta hand om dina fina vänner.

Europe's finest hour

Jag liksom Björn Kjellman, är världens tönt när det gäller Eurovision song contest.
Västtyskland 1979? - Dschinghis Khan ... vann gjorde Västtyskland dock inte förrän 1982 med Ein bischen frieden med Nicole Seibert.
Segraren 1987? - flickidolen Johnny Logan, Hold me now, Irland.
Han var mest klibbig tycker jag...

Däremot älskar jag Italiens vinnande bidrag 1990, Insieme och favoriten från Polen 2003, Keine grenzen - som handlar om det jag älskar mest med Europa.

För det är ju helt jävla fantastiskt hur många kulturer som är samlade på den här lilla kontinenten.
Ikväll får alla chansen att hylla sina rötter men samtidigt berikas av alla andras. För en kväll glömmer vi gränser, segregation och gammalt groll och har roligt tillsammans. Med tanke på den växande rasismen här i Sverige och i Europa, tycker jag det behövs.

Imorgon kommer x-antal svenskar skriva in till Aftonbladet och dissa Litauen som röstade på Ryssland, klaga på Kroatien som röstade på Slovenien samtidigt som de glömmer att de själva röstade tre gånger på Danmark.
Suck.
Den lilla middle america-gruppen, oops, svenska menar jag, skiter vi i.
Ikväll har vi kul!
Vi sjunger med, tar en öl och viftar med våra svenska flaggor. Samtidigt som vi tycker att det är ascoolt att vi alla är olika.

Update...
Vilken show! Synd förstås att Putin och co inte lade några av de miljonerna på Rysslands alla gatubarn men något liknande har vi nog aldrig sett i Eurovision. Till och med pausprogrammet var kalas.
Storbritannien & Malta sjöng de finaste balladerna medan jag kliade mig i huvudet över den där blåa mannen från Albanien. What the??
Men framförallt,
förstås,
så klart...
i likhet med övriga Europa hade jag bara ögon för den där sagopojken. Vilken fairytale-seger!

hej. här är jag.

till morgondagens födelsedag önskar jag mig ett restaurangbesök - då j*vlar ska jag unna mig kolhydrater. men jag blev med present igår också - systeryster kan aldrig hålla sig.
en jättefin, jättemia axelremsväska hon hittat i någon second hand-affär. myrorna i hjorthagen (Sthlm) är bäst hälsar hon.

det var systern som fyllde år igår och då fick hon blommor från en pojke. ååh...
pappas började naturligtvis gråta. min fina pappa som fortfarande håller sig till den officiella versionen om den där storken framför oss... min pappa - en hönspappa.
systern drog nu iväg till hela tjocka släkten i Vällingby på grillparty. i mina sandaler.
vi som har tentaplugg får vara hemma med bra musik - Melissa Horn & Senegals finest. jag hoppas de tar med sig en bit tårta hem.

jag lever alltså.

...men jag saknar er. mycket.

Pics: private

Pingviner...

Min förälskelse sedan en tid tillbaka. Väninnan Elena drack te ur 1984 hemma på Baker Street.
Jag föll pladask.
Tycker muggarna är lika klassiska som böckerna - drömmer numera om att fylla både min bokhylla och mina kökskåp med pingviner...

Pics: haft länge på datorn från flickr. hjälp gärna till med källor.

tuesday likings

till och med när REMs Michael Stipes lånar ut sina glasögon och fotar honom för L.A Times är han mumsig. daamn, du är så fin.

light ska det va - åh jag gillar aspartam! solarium, korv, cigaretter - förbjudet - men den här lasten tänker jag hålla fast vid. det är inte roligt att vara perfekt och jag tänker inte ens försöka...

jag är så glad att barack obama är USA:s president. varje dag är jag glad & djupt tacksam för det.

kramar - det är ju det bästa som finns.

jag blir barnsligt lycklig av ballonger. helst röda.

Pics: L.A Times, Lolita, Talk nerdy to me, Le Love