jag låser in dem i hjärtat

de som inte tror på kärlek, de som inte tror alls längre - de behöver bara läsa de senaste dagarnas kommentarer.

internet ska ju vara en osnäll plats. men när jag skriver en rad om något som gör ont, något jag är rädd för, något jag är dålig på,
alla Någots som gör det lätt att vara osnäll mot någon,

...möts jag av ödmjukhet.

de stunder jag lämnat ut en bit av min själ här, har jag inte fått annat än mänsklighet tillbaka.
Magiskt.
Och så säger de att världsfred är omöjligt...

Pics: Audrey Hepburn, via Telegraph

Just because I think it's pretty.

Pics: English Muse, Living etc, Ben Anders, Apartment Therapy

Let's talk pink

Grymt bra soundtrack - lite rosa sådär... Ni kan provlyssna här och då får ni inte missa mina favoriter, India Arie, Jennifer Hudson & Auld Lang Syne - finaste versionen jag hört.

Nymålade rosa naglar för min syster säger att det är vårens nagelfärg - tur jag har henne...

Ny kjol har jag med. Från Monki.
Ja ja ja, det är en rosa bakelse men det får ni ta för jag är förälskad.

När vi ändå pratar rosa måste jag klämma in den här fina påsen. Ni vet väl att de fraktar till Sverige?

Även datorn är rosa idag. Rosa hjärtar brunt väntar på att sin dotter ska titta ut och så inreder hon huset för fullt. Kontoret kan inte bli mer girly men jag tycker det är charmigt.
Kudden med Serge är min favorit. Så klart.

Mätt på det där sockersöta än? Jag hoppas jag klarar lite till för systern vill se Hannah Montana. Jag har en skrämmande stor kunskap om teen hollywood och speciellt den här Miley Cyrus. Fler som har småsyskon?

Pics: Pinklovesbrown, Amazon, Monki, Blush

sonett 116

love is not love
which alters when it alteration finds,
or bends with the remover to remove:
o no,
it is an ever-fixed mark
that looks on tempests and is never shaken

Pic: fanpop, hotflicks

You do what you love and fuck the rest.

Det här är sagan om en gul volkswagen och en trasig familj.
den inspirerar mig...

Tack för alla kommentarer och emails om mitt sommarjobb. Många undrar hur mycket franska jag kan, hur jag fick jobbet och om jag kommer klara det etc.
Det undrar skräckslaget jag med. Tro inget annat. Jag är inte den vackraste tjejen, inte den smalaste och inte heller den smartaste. Jag tar snart en kandidat i franska och den har jag pluggat mig till som alla andra.

men jag vågar drömma.

Jag har inga problem med att ringa upp folk över hela jordklotet och fråga, förhandla och övertala. får jag skicka er mitt cv? vad krävs det för att få jobba här? jag vill ha den här klänningen men ni fraktar inte till Sverige, hur kan vi lösa det?
Ett nej är endast början på ett långt samtal och vill jag något är jag villig att gråta blod för att se till att det blir så. Det kanske är min styrka.

Inte alltför länge sen var jag någon som försökte undvika konflikter till varje pris. Tjejen som fasade för att säga nej och förtvivlat ville att alla skulle tycka om henne.

Klassisk tjejsjukdom.

Men efter varje jobb, uppsats och resa har jag vågat höja volymen på min egen röst. För livet är kort och jag har inte tid att oroa mig för vad alla andra ska tycka. Om de överhuvudtaget tycker något så trösta dig med att det säger en hel del.
Ni anar inte hur rädd jag är vad gäller jobbet men egentligen kan det ju bara sluta på ett av två sätt. Antingen går det jättefint eller så går det käpprätt åt helvete och jag skickas hem.
och sen är det faktiskt inte mer med det...
Ett misslyckande, är i min mening när man är så rädd för att göra bort sig, så rädd för vad andra ska tycka och så rädd för att vara rädd att man inte försöker alls.
Man sitter på bänken i sin egen basketmatch liksom....

25 år gammal börjar jag fatta. En människa som bara "tycker om dig" när du gör som de säger eller när du inte gör något alls är inte en människa vars gunst du förtvivlat ska kämpa för. Den människan kommer gapskratta om jag skickas hem men låt honom göra det då.
Jag tror många tjejer skulle må bättre av att ge ett långfinger ibland. Jag är ingen franskspråkig A-student, har bara lärt mig att använda fingret ibland. Och livet har blivit både lättare och roligare.

Så nu säger vi så. Vi följer våra drömmar och försöker tro och de som har ett problem med det, de kan dra.

Krävs det lägger vi till ett långfinger.

Pics: Géssica, Allmoviephotos, foxsearchlight, fanpop, Worththepopcorn

Dorothy

Av de alla är Dorothy min favorit.
Kanske för att jag liknar henne mest...
Jag var lite osäker på om Sverige visat kultserien men ja visst, Pantertanterna hette det och gick på tv3. Har ni sett damerna?

I helgen avled ju Bea Arthur. Så sorgligt.

En grymt cool kvinna tycker jag - någon vi tjejer borde nåla upp på våra moodboards och inspireras av. Begåvad och orädd med sin härliga Brooklyn-dialekt.
Hon författade även en hel del manus till Pantertanterna, dessförinnan fanns hon på Broadway och i kanske en av de mest välskrivna serierna någonsin Maude, 70-talets mest omtalade i USA. Det var den första serien att någonsin ta upp kontroversiella ämnen som abort och rasism.

Vi får klicka hem boxen vid nästa löning men tills dess kan vi skratta här. (1, 2, 3)

Pic: The Classy Closet

i'm the one who wants to be with you.

titta vad jag fått av Gisela! tack så mycket.
jag tycker vi delar på den goda kakan för det är fredag och vi alla gör ett så himla fint bloggjobb.

vill ni veta vad jag precis hittat??

den här sången fick jag min första riktiga kyss till!
jag sitter här alldeles tårögd men det är väl så det ska vara.
15 år, Frankrike, Raphaël, skratt, gitarrer, tält, tandställning, flätor i håret, lägereld, ungdomar och fält med vallmo & solros.
det var så vackert där (och jag ska berätta mer om den platsen en dag.)
jag var så nervös. nästan illamående.
så kysste han mig.

...och det var så äckligt.

hans tunga vispade runt i min mun en stund och sen sa han god natt. jag torkade av tandställningen med min t-shirt och gick tillbaka till mina vänner och så spelade vi UNO hela natten.

men den där franska pojken & jag hörs fortfarande och förra året blev han en pappa. tänka sig. hur gick det till? när blev vi vuxna liksom?

hur fick ni er första kyss?

Pic: esoule

The new teacher in town

Så den där telefonen ringde idag.
Influensan var botad och jag var inte förberedd alls. Stod med tvättkorgen under ena armen och telefonen i den andra.
Men vad gör man? Det var ju bara att börja marknadsföra sig själv.
Två timmar av grillning på en högtalartelefon senare,
- det känns väldigt bra det här, vi behöver inte tänka mer. Vill du ha jobbet är det ditt.

Här har ni Juan les Pins nya fransklärare!

Hela juli ska jag undervisa ungdomar från hela världen i franska samtidigt som jag är ansvarig ledare för de ungdomar som reser från Norge.
Ja, jag sökte jobb däruppe istället, lönen är som bekant liiite bättre. Men det här handlar inte om pengar, i så fall hade jag stannat på mitt gamla sommarjobb där jag tjänade jättebra men aldrig utnyttjade min fulla hjärnkapacitet.

Nu kommer jag få lära mig nya saker, träffa nya människor och se nya platser!

Det är allt som jag vill få ut av livet. En själ som går på rutin skrämmer mig och jag vill aldrig aldrig vakna upp flera år från nu och inse att jag lät livet gå mig förbi.
Så även om jag får hjärtklappning av bara tanken på att stå framför en hel klass så ska jag göra det.
Det är nyttigt att utmana sig själv.

Det är så man växer.

Pic: official website

by hand...

handskrivna lappar är dock finast.
de är som speglar. man ser själen som kluddat ner bokstäverna.

fram tills i somras skrev jag faktiskt alla skoluppsatser och annat trams för hand. renskrev endast på datorn för jag tyckte inte jag kunde fånga min röst utan en penna i handen som ritade streckgubbar i marginalen och små hjärtan i hörnen medan jag tänkte.

Pic: loveology

Typewriters...

dagens dröm. eller besatthet.
en blue royal jet ska det va.
som den längre upp.
är inte det knapprande ljudet ljuvligt??

definitivt ett av mina favoritljud.

Pics: donotclickthat, Noobits, strawberrybisou, greater yesterday

Nu går vi och hälsar på Johanna

Hon tycker om vitt och svart. Och grönt. Radion har hon fått i födelsedagspresent och när hon inte lyssnar på den, spelar hon Radiohead-skivor och skriver fina filmcitat i en röd anteckningsbok. Te dricker hon i klassiska koppar från Gustavsberg med en fin hund i bakgrunden.

Den här fotografen & jag verkar sitta fast vid inredningshöften. Ett riktigt miahem! Behöver jag ens nämna hur förälskad jag är??
Men Johanna är inte hemma idag.
Vi får hälsa på henne i Seattle istället. Hon nämnde även planer på Alaska och Kanada, hoppas hon kommer iväg så vi får se ännu fler vackra bilder på bloggen.

Pics: Johanna Wallin

Drama is life with the dull bits left out

Den här dagen blev lite konstig.
Dessutom blev jag pickad i huvudet av en fågel på väg hem från gymmet! Helt sant och väldigt läskigt. Kände mig som Tippi Hedren i min alldeles egna version av Fåglarna.
Och mer Hitchcock väntade på mig i brevlådan.

Fönstret mot gården kan fortfarande köpas men Ta fast tjuven har utgått för länge sen.
Och jag har letat. Länge. Men nu är den äntligen min!
Samlar ni också på filmklassiker ska ni inte underskatta tradera. Det kan vara en riktig skattgömma ibland. Så häng där. I tid och otid.
Ebays priser skjuter ofta i höjden (verkar finnas fler än jag som samlar) och om de blåser er är det betydligt svårare att spåra Joe i Pennsylvania än Jenny i Mjölby.

/Den första att hitta den här till ett humant pris, gör mig glad, hojta.
Men bara om det är orginalet. Inte filmen./

Pic: private

Quote: Alfred Hithcock

Fredag. Kl.10.00

Pga sjukdom är intervjun framflyttad till fredag. Kl. 10.00.
Meddelar sekreteraren.

Jaha.

Jag som kastade mig på telefonen vid första signalen förberedd med block, penna och referenser över hela matsalsbordet.
Influensa kan ingen rå för men vad ska jag nu göra med ångestklumpen i magen?

Jag går och tränar.

Deep breaths. And let go.

precis vad jag behöver.
Glädje, dans, musik. Andas.
Kl. 10.00
eller någon minut efter
Telefonintervju
BIG DEAL
Mina tankar påminner om ett tomt worddokument.
jag mår så illa just nu.

Pics: Vicci, Scarlett, 17 Again, Deviantart,weheartit,
wekeepsaying.tumblr.com