VIRGIN SUICIDES

Måste skriva en rad om Sofia Coppolas, Virgin suicides som visserligen har några år på nacken men fortfarande är lika gripande.
Kirsten Dunst och hennes systrar växer upp i medelklassens perfekta förort med en extremt religiös mamma som vägrar låta döttrarna lämna huset annat än för skolan. Deras värld blir väldigt liten och de skapar därför sin egen drömvärld. De beställer bl.a. hem resekataloger och fantiserar om främmande platser och ett annat liv. I slutändan räcker inte det och som titeln, avslöjar begår systrarna självmord.
Vi får aldrig lära känna dem själva utan det är grannpojkarna som berättar historien och jag tror det är vad som bidrar till den kusliga känslan som är närvarande filmen igenom. Man vet vad som kommer...

Filmen är det senaste tillskottet i mitt filmskåp och precis som Coppolas andra filmer är den visuellt, grymt vacker. Jag bara älskar den!
Så, se den, se den, se den.

Pics: flickr

The September Issues

RJ Cutlers dokumentär, The September Issues valsar just nu runt på Sundance filmfestival. Den fokuserar på amerikanska Vogue och deras septembernummer 2007 som är det största månadsnumret någonsin publicerat. Cutler har också för första gången, följt och intervjuat legendariska Anna Wintour.

Kvinnan är närmast en myt idag, känd för sin talang såväl som sitt temperament. Jag har ingen aning om hur hon är som privatperson men ur en karriärmässig vinkel beundrar jag henne enormt. Hon har en maktposition som är få kvinnor förunnat.
Kanske Meryl Streep sa det bäst vid premiären av Djävulen bär Prada: hade Wintour varit en man hade den här filmen aldrig gjorts. Män får nämligen vara ambitiösa, krävande och orädda men om en kvinna visar samma ledaregenskaper då är hon ett monster.

Ett klipp från dokumentären har dock redan skapat debatt. Wintour avslöjar sitt missnöje med Sienna Miller som prydde omslaget till det legendariska numret. Tydligen utbröt panik när Miller anlände till studion då hon ansågs både för tjock och för kort.
Resultatet, som avslöjas i dokumentären, blev ett riktigt pussel: Sienna Millers ansikte, en brittisk modells hår, en annan modells tänder och en tredje modells kropp. Hello photoshop!
Jag vet vilken värld vi lever i och att omslag ofta retuscheras men är inte det lite väl galet!?

På något sätt måste jag lägga vantarna på den här spännande dokumentären som ger en unik inblick på tidningsredaktionen som styr världens alla skyltfönster...

Pics: vogue.com, théage

who knew?

När klockan ringer vid kvart över sex tror jag att jag ska dö. Jag skiter i yogan denna gången, tänker jag och snoozar en kvart.
Men på något vänster kravlar jag upp ur sängen och tar jag mig dit. Väl där upplever jag veckans höjdpunkt.

Trodde aldrig att jag var en yoga-människa som skulle uppskatta att dra i muskler, ge solhälsningar och hänga i hunden.

Så fel jag hade.

Det här är nog det bästa jag någonsin gjort för mig själv.

Daniel Hertzell

...fotar alltid galet fin inredning!

Pics: Söderberg argentur

Vernissage

Sedan jag blev med blogg är det jätteroligt att kolla inkorgen. För några dagar sedan blev jag inbjuden till ett vernissage för Per Josephsons konst som nu ska ställas ut i Stockholm.
Josephsons verk känns aktuella och roliga. Han kommenterar sin omgivning och samhället förr och nu. Dessutom gör han flera ljusinstallationer i sina verk.
I samband med utställningen kommer också hans första bok, L'histoire att lanseras. Den handlar om konstkuppen 1911 då Mona-Lisa stals från Louvren. Låter spännande...

Själv har jag ett torn med kurslitteratur att läsa och därför blir det inga coola ljusinstallationer för mig ikväll. Skolan kommer först. Alltid.
Tänkte dock tipsa er om utställningen som är öppen för allmänheten från och med idag till den 22:a februari.
Platsen är, Skrapan, Götgatan 78, Stockholm.

Pics: Per Josephson

Love knows no limits

När världen känns hopplös och självisk då tittar jag en stund på det här.

Skrattar lite
Gråter en skvätt
Andas djupt och återfår min tro.

Allt kommer ordna sig till slut.

Den där manicken

Jag måste fråga er en sak.

När jag var liten hade jag en leksak, eller en manick som såg ut som en korsning mellan en kikare och en kamera.
Själva apparaten hade en tunn springa i vilken man lade runda pappersskivor med små fotonegativ. När man sedan tittade in i de två rören som på en kikare, såg man bilderna därinne. På sidan av apparaten fanns en spak som man drog i för att se nästa bild.

Jag älskade den där apparaten som liten! Kommer ihåg att pappsen fyndade en låda med sådana runda fotoskivor på en loppmarknad och det visade sig vara bilder från Communist Russia. Både pappa och jag turades om att stirra in i den lilla leksaken för att se en skymt av Ryssland.

Hur jag än försöker kan jag inte komma på vad grejen heter!
Någon? Kan ni?

Hjälp.

M-O-N-D-A-Y

serendipity - le mot du jour

Pics: Stephanie Hanes, dansken, Lolita, Claire Richardson

A loft in new york

The Selby har varit hemma hos R.E.M sångaren, Michael Stipes och hans partner, überduktiga fotografen, Thomas Dozol. Som vanligt när the Selby fotar får man inte fixa hemma innan han kommer och resultatet blir därför mer genuint. Det ser ut som ett hem liksom och det gillar jag skarpt.
Stipes och Dozols våning är dessutom ett galet läckert loft, typiskt New York med tegelväggar och den där råa känslan av industriella lokaler...






Se fler bilder, här!

Pics: The Selby

Freckles

Fräknar är det finaste jag vet. Har själv fyra stycken på näsan som man kan skymta om man har ett förstoringsglas i närheten. Vårdar dem ömt och hoppas de blir fler.
Fräknar är barfota, glugg mellan tänderna, vippiga kjolar, sommar och jordgubbssaft.
Åååh...
Kan januari snälla ta slut nu?

Pic: Tatler

Sunday plans...

Kika in hos brittiska Alphabetbags som gör miljö- och plånboksvänliga tygkassar. Jag vill ha ett M!

Ladda (lagligt) ner Lily Allens nya skiva. Videon till första singeln, the fear är så rosafluffigt fin!

Spana in listan på de Oscars-nominerade i år. Big deal!
Jag missar aldrig galan. Det är min och Emelies grej. Ska försöka ta mig ner till Lund i tid så vi traditionsenligt, kan äta pannkakor i pyjamas och kolla om vi förhandstippat rätt. Jag brukar vara grym...

Gör några ytliga men ack så roliga, personlighetstester här . Jag vet redan vilken typ av grön jag är...

Läs min nya favorit; USA-korrarna. Två killar reser runt i USA och just nu är de i L.A. Jag är inne där nu varje dag och får mitt dagliga fix från Californien. Åh, som jag saknar livet over there!

Pics: Alphabetsbags.com, Nöje24, Lily Allen official website, Oscars.com, Blogthings

Wonderwall.se

Vita väggar i all ära men visst är det roligt att bryta av det stilrena med läckra konstverk?
Så resonerar i alla fall grundarna bakom wonderwall, en webbutik där du kan handla signerade verk av utvalda konstnärer och illustratörer. Samtliga verk trycks i begränsad upplaga och därför blir konstverken du hänger på väggen hemma, unika. Dessutom, kanske bäst av allt, är priserna mer än rimliga!

Så nu vet du var du ska hänga i helgen!

Stina Wirsén

Vladimir Dubko

Paul Davis

Pics: Wonderwall

The Harrietmobile

Snart åker systern och jag till Skövde för spel/smoothie/let's dance-kväll och imorgon ska vi undersöka shoppingutbudet i stan'. Själv är jag på jakt efter en klassisk dagbok utan hänglås och ponnys på omslaget. Annars hoppas jag helgen kommer innebära en stor kopp te på något mysigt fik, det räcker för mig.
Snart kommer det bloggas från Småland igen, därefter Lund och Danmark och sedan från Frankrike - jag lägger hellre mina pengar på de utflykterna.

Vi åker självklart i Harrietmobilen - min första bil och min stora kärlek. Hon ser kanske inte mycket ut men hon är en pigg liten pärla och jag har gjort många roadtrips med henne.

Vad ska ni hitta på i helgen?

Pic: private - may not be used without my permission

B(ig) - uppsats

Jag läser dubbla poäng i vår. Varför ta det lugnt liksom? Nå, en B-uppsats ska inte bara produceras på franska utan också i konstvetenskap.
Det som är grymt roligt med den här nivån är att ämnet blir lite bredare. Vår uppsats ska därför handla om arkitektur, vilket en del i min klass är förbannade över. Det pågår liksom lite hatkärlek mellan oss konstmänniskor och arkitekterna men jag tycker det ska bli jätteroligt.
Jag har valt det här huset inspirerat av Palladio. Känner ni igen det?

Aah, kom igen nu -gissa!

Uppdatering: Tobbe gissade rätt. Huset heter Monticello, läs om det här.

Pic: flickr

Montpellier - the school

Skolan låg precis vid parken, parc du Peyrou

Jag funderar på att åka på språkresa igen! Några veckor på vårkanten för att fräscha till min franska - jag skriver nämligen B-uppsats i det då och jag är redan jättnervös!

Det finns flera företag som förmedlar språkkurser och jag bokade via en av Sveriges största förmedlingar när jag åkte till Montpellier.
De skulle ta hand om registering och andra skoldetaljer samt fungera som en hjälpande hand därnere. Under de månader jag var i Montpellier mötte jag inte en enda svensk, än mindre en kontaktperson!
Jag fick endast veta namnet på skolan men varken adress eller telefonnummer så det var himla tur att jag hade en snäll hyresvärdinna som hjälpte mig dit.
Väl på skolan fick jag fylla i alla papper som jag skulle fått i Sverige, så med det i bagaget inser jag att jag hade klarat mig lika bra ensam - jag var ju redan ensam!
Dessutom upptäcke jag att förmedlingen lade på nästan 40% på skolavgiften och då hade de alltså bara uppgivit namnet på skolan -inget annat.

Christie skötte den administrativa biten. Född i Nashville kom hon till Montpellier som 19-åring för att studera franska. Hon mötte en fransman...and the rest is history.

Skolan älskade jag dock direkt! Alla fick göra ett prov vars resultat bestämde vilken nivå man skulle börja läsa på. Lektionerna var obligatoriska och innefattade grammatik, hörförståelse, läsning och, det jag saknar mest i svenska skolor, muntliga övningar.
Jag har aldrig haft så roligt i skolan! När franskan inte räckte till gestikulerade vi för det var förbjudet att använda engelska. Ibland ville jag skrika av frustration men det var samtidigt väldigt nyttigt. Man tvingades tänka helt på franska och inte sluta så fort det blev jobbigt. Det känns som att jag lärde mig mer på det halvåret än vad jag gjorde under hela gymnasiet.

Bästa Patricia

Eftersom klasserna var små och vi alla satt i samma båt blev det en otroligt bra stämning. Än idag har jag kontakten med de flesta från min klass. Det var en sån härlig upplevelse att få leva i landet med en riktig vardag, lära sig språket och dessutom få vänner för livet.

Däremot är mitt råd att reka noggrannt innan. Jämför priser, kontakta själv skolan och hör vad de kan erbjuda om du bokar privat. Be om mailadresser till tidigare elever, kanske någon från Sverige har gått där och kan ge dig en mer nyanserad bild av deras upplevelse.
Så kommer jag göra nu i vår om jag kommer iväg. Oh, jag längtar redan!

Klasskompisar från hela världen

Pics: private - may not be used without my permission

Tant deluxe

Det blir inga beigea kappor och konsumkassar när den tiden kommer. Jag ska klä mig som en tant med skinn på näsan. Chic, all day, every day!

Pic: The Sartorialist

Madame Figaro

Ni känner mig nu. Ni vet att jag har två beroenden här i livet: cola light och tidningar/böcker. Jag knarkar precis alla tidningar jag kommer över: - högt som lågt, vetenskap som mode, svensk som internationell press.

Här kommer ett franskt tips! Madame Figaro, en dottertidning till Le Figaro, blandar mode, kultur och reportage och det går alldeles utmärkt att läsa tidningen online - dock på franska.
Det är ett bra sätt att hålla språket vid liv. Samtidigt som man får läsa intressanta artiklar lär man sig franska, framförallt vardaglig franska som nya begrepp och slanguttryck.
I det här numret finns en charmig intervju med Marion Cotillard som för mig mest är känd som Edith Piaf samt som Guillaume Canets flickvän. Lucky girl!


Se fler bilder och läs intevjun här

Pics: madame figaro

Sex and The city in SaudiArabia.

Igår kväll blev jag färdig med Rajaa Alsaneas debutroman Flickorna i Riyadh som jag måste rekommendera.
Boken är skriven som en serie e-mails och det tog visserligen en stund innan jag kom in i det sättet att skriva men jag var snart fast.
Läsaren följer fyra unga kvinnor som försöker skapa sig en lycklig tillvaro i ett samhälle som inte tillåter någon form av kvinnlig självständighet. De får exempelvis inte köra bil, inte gå ut ensamma och inte gifta sig med vem de vill m.m.
Boken gjorde mig verkligen ödmjuk. Vi får inte glömma att i många delar av världen saknar kvinnor de grundläggande rättigheterna många av oss tar för givet.

För ett så pass tungt ämne är boken väldigt lättläst och det förvånar mig inte alls att den kallats arabvärldens Sex and the City.
Jag är verkligen imponerad av Alsanea som vågade skriva om dubbelmoralen och orättvisorna trots dödshot och censur. Dessutom är det tydligt att hon älskar sitt land. Hon lyckas visa oss västerländska läsare en nyanserad bild av den saudiska kulturen som precis som alla andra kulturer även har sina positiva sidor. Det gillar jag - de flesta böcker som tar upp arabvärlden är så svartvita. Antingen hatar de muslimer eller så hatar de amerikaner...

Boken trycktes ursprungligen i Libanon som inte har censur men blev snabbt en sådan succé världen över att Saudiarabien gick med på att låta boken distribueras även där. Den har skapat enorm debatt i arabvärlden och många hoppas nu att Alsanea ska bli Saudiarabiens första kvinnliga minister.

Behöver jag säger mer?

Läs den.

Pic: Malous bokklubb

Torn

- I'm happy in New York, but then I come home down here
and it fits too.
- Who says you can't have both roots and wings?

-Sweet Home Alabama

På landet...
* man kan cykla överallt
* alla känner alla och har aldrig för bråttom för att hälsa och prata en stund
* närheten till naturen, man kan vara ute jämnt
* tempot, ingen stressar eller knuffar till en utan att be om ursäkt
* jag kan jogga ute på småstigar med min ipod, utan buller och trafik
* tystnaden och lugnet
* man umgås hemma hos varandra, med mysiga middagar eller hembakat fika
* stämningen är avslappnad vad gäller att umgås, kläder och inställning till livet
* eftersom butikerna bara är öppna ett visst antal timmar blir jag mer fokuserad. Jag gör vad jag ska när jag ska göra det liksom...

I stan'...
* kulturen, konst, bio, teater - you name it!

* toleransen
* restaurangerna, det finns mer än bara pizza liksom
* känslan av att allt är möjligt och inom räckhåll
* man kan träna vad man vill - yoga, pilates, dans
* mångfalden, blandningen av människor
* butikerna är öppna jämnt, jag kan handla vad jag vill när jag vill
* umgås ute på mysiga caféer och spännande klubbar
* känslan av att vara just där det händer

Ibland känns det som manusförfattaren tänkte på mig när han skrev den där filmen. Egentligen är det ett lyxproblem att känna sig så hemma både där och här men ibland känner jag mig bara splittrad. Vad är rätt liksom...