onsdag, december 31, 2008

En blick bakåt

Yes we can

Barack Obamas seger i det amerikanska presidentvalet är årets största för min del.
"I have a dream" sa Martin Luther King sommaren 1963 och 45 år senare blev den verklighet.
USA är åter en förebild för världen efter åtta år med en idiot vid makten. Det känns otroligt att jag får leva i den här tiden som trots våld och elände ändå är en tid synonymt med mycket tolerans och frihet.

Årets hemskaste är Engla, Max och Saga. En flickas första cykeltur ensam slutar i något så grymt. Någon dödar en kvinnas barn pga obesvarad kärlek. Det känns helt ofattbart att lilla Sverige drabbats av sådan grymhet, två gånger dessutom.
För Engla, Max och Sagas skull gäller det att använda rösträtten i kommande val och kräva mer resurser till psykvården. Det får inte hända igen.

Personligen var flytten från London ganska stort. Kändes skumt att bli svensk på heltid men i slutändan var det rätt beslut. Återvände för jag var missnöjd med hippie-universitetet jag gick på men London lever kvar i hjärtat. Vem vet, en dag kanske jag bor där igen...



På en pub i Marylebone följde vi den svenska melodifestivalen och såg årets stjärna, Björn Gustafsson födas.

Jag rynkade på näsan, kisade och skakade på huvudet. Jag fattar inte! Vad ser ni? Han ser ju ut som en bebis stjärt i ansiktet!

Någon som däremot ser bra ut är Carla Bruni. Efter tre månader gifte hon sig med Frankrikes president Nicolas Sarkozy. Fransmännen slog bakut då modellen och sångerskan ställt upp på flera nakenbilder i sin ungdom.
Det tog dock inte lång tid innan hon vann folkets hjärta. Europas svar på Jackie Kennedy om än något mer liberal. Årets stilikon enligt mig!

Själv var jag långt ifrån chic hemma på landet. Som vanligt åkte jag hem över sommaren och bodde med världens bästa sambo, Ida.
Nej, vi var väl inga stilikoner när vi klappade kossor, körde badkar eller grillade men roligt hade vi!



Midsommar firades på jobbet. Tio timmar i kassan och sen var jag slut som artist. Vi kände oss dock fina med kransar på huvudet som underbara Maja ordnat.
I somras sa jag också upp mig från mitt extrajobb efter flera år där. En rolig och lärorik tid men det var dags att gå vidare.
Omkring den här tiden fick jag också ett otroligt erbjudande och skaffade nya tänder på semestern. Något vissa bloggläsare inte tyckte om... Men jag står för det.

Mellan kassan och kossorna gick jag på bio och såg årets bästa film enligt mig.
De sjöng inte så värst bra och storyn var inte särskilt unik men den är ändå årets bästa för den gjorde mig förbaskat glad! Där satt vi i biosalongen och stampade i takt och nynnade med i refrängerna.

FRA skrämde istället skiten ur mig. Är Sverige det nya Sovjet? Om så, vem är då Fredrik Reinfeldt? Årets läskigaste helt klart!

Andra läskigheter är de grodor som även i år, hoppat ur vår konungs mun. "Det är ett naturligt behov att skjuta vargar" (eeh?) När han inte talar om vargar pratar han om fina golfbanor i diktaturstater. Och detta är Sveriges representant i världen - hjälp!
Låt oss hoppas kungen håller käft hela 2009 eller ännu bättre att intelligenta Vickan tar över.

Förra året rakade hon skallen men ungefär samtidigt som mitt otroliga erbjudande tog mig över Atlanten visade hon upp en ny, friskare och lyckligare image. Härligt!
Jag föredrar snällt skvaller och hejar alltid på the underdog! Årets comeback eller hur!?

Los Angeles var också härligt och definitivt årets upplevelse.
När jag väl kommit över rädslan för att bli prejad av vägen av en mexikan började jag upptäcka staden som består av 72 förorter.
Alla galenskaper får inte plats här men spana in tidigare inlägg. En del av upplevelsen behöll jag för mig själv men får jag summera det hela blir det ett enkelt: oförglömligt.



Fotografen Benoit, fransmannen & jag

Som alltid när man blickar tillbaka konstaterar man att mycket har hänt. Både i världen och i ens eget liv.

I somras tvingades jag stå upp för mig själv på ett sätt som jag aldrig behövt förut. Det var bland det jobbigaste jag varit med om. Den rena elakheten och pratet bakom ryggen gjorde ont men jag visste att jag inte gjort något fel och stod därför på mig. Otäckt men jag kom ut på andra sidan starkare och lyckligare.
Ibland är det först när det det blåser spik som man upptäcker vilka ens riktiga vänner är. What doesn't kill you...
London och Los Angeles gjorde också mig starkare och självförtroendet växte. Något som blev extra tydligt för mig då jag träffade fransmannen som var en riktig gentleman.
25 år gammal insåg jag att jag faktiskt är värd en sån.

2008 är året jag vände blicken inåt och fattade att vissa sår inte läker av sig själva. Som Åsa Larsson så klokt sa: misstänker man att man har spöken under sängen är det lika bra att lägga sig på magen och se dem i ögonen."
Det är planen för 2009 då jag hoppas jag får fortsätta utvecklas. Inte bli rikare eller snyggare (okej det vill väl alla!) men framförallt bli smartare, mer fokuserad, lära känna mig själv bättre och våga stå för den jag är.
Jag hoppas att min familj och mina vänner får vara friska och lyckliga och att jag får spendera mycket tid med dem alla.
Jag hoppas också att jag får fortsätta blogga dels för att det är så roligt men också för alla de nya vänner jag finner här varje dag .


...Sen hoppas jag det finns tid och pengar för en och en annan storstads-weekend!

Gott Nytt År allesammans!


Pics: private, Aftonbladet, USAgovernment.org, USAbloggen, Fashion for life


tisdag, december 30, 2008

The City

Världens lääängsta dag avslutas med de första avsnitten av Whitneys spin-off serie, the City.
Ger precis samma cravings som the Hills med glittrande miljöer, intriger och vackra människor. Bättre tidsfördriv får man ju leta efter!
Whitney har för övrigt blivit en riktig stilikon medan den där Olivia skrämmer mig! Djävulen bär visst Diane von Furstenberg...

Pic: mtv.com

En lampa in the middle of nowhere

Rune Guneriussen, norsk konstnär/installatör/fotograf. Verkar vara lite av ett mysterium, står inget om honom någonstans!
Hans lampor ute i det vilda är i alla fall det finaste jag sett på länge. De visar hur jag känner mig idag, vad jag letar efter...
Kika in här och se ännu fler vackra bilder ur hans andra serier.



Pics: Rune Guneriussen.no

måndag, december 29, 2008

TV-couples

De flesta av oss har i alla fall någon gång fastnat för en serie och en karaktär extra mycket. Vecka ut och vecka in har vi troget följt dem. Vi hoppas för dem, vi blir arga på dem och vi suckar förnöjt i soffan när våra favoriter äntligen hittar varandra och blir ett klassiskt TV-par. Känner ni igen det?
När systern och jag debatterade ämnet, insisterade hon på nykomlingar som Troy & Gabriella (HSM var först en serie) , Ryan & Marissa och Blair & Chuck, som för övrigt var det enda paret vi kunde samsas om.
Ska jag lista några favorit par måste jag gå längre bak i tevehistorien.

Lorelai och Luke
När den första kyssen äntligen kom var jag tvungen att lyfta luren och ringa J som satt hemma hos sig och precis som jag, följde Gilmore Girls; "Äntligen! Det har vi bara väntat fem år på!"
Ja, vänta det fick vi.
Även om alla andra i Stars Hollow såg det uppenbara, missade Lorelai och Luke det. Han var den där underbara mannen som alltid ställde upp för ensamstående Lorelai.
Varje morgon möttes de på Luke's diner för att munhuggas om stort som smått och varje tisdag satt jag där plikttroget och hoppades.

Brenda och Dylan
Egentligen värda ett eget inlägg. De här karaktärerna är orginalerna som alla ungdomsserier som följt efter, kopierat.
Brenda var the good girl som anländer till snobbiga Beverly Hills efter att ha flyttat med familjen från lantliga Minnesota.
Dylan var the bad boy som växt upp snorrikt men ensamt med ständigt frånvarande föräldrar.
De borde inte gilla varandra. De får inte vara tillsammans. Men ändå dras de till varandra. Ja, det kan ju bara bli fantastiskt!
Jag, tillsammans med de flesta ur min generation följde slaviskt detta parets upp- och nedgångar.

Bonusfakta! Visste du att Dylans återkomst för de sista avsnitten i serien, då han slutligen återförenas med Kelly, väckte så starka känslor att grupper mobiliserade sig på nätet och krävde att manusförfattarna ändrade slutet?
Varför? Jo, för att fram till dess var storyn att Dylan och Brenda bodde tillsammans i London. Tittarna fick visserligen inte se dem längre men de visste att de i alla fall var tillsammans.

Rachel and Ross
Snacka om kemi! Chandler och Monica förtjänar egentligen också en plats på listan för de var så underbara tillsammans. Men visst var det alla Ross och Rachels turer och missförstånd fram och tillbaka som fick oss att följa Vänner i ett helt årtionde!

Felicity och Ben
Kanske ett okänt par för många av er. Serien, Felicity gick för många år sedan nu men jag följde den troget och hoppades alltid på Ben i triangel-dramat mellan honom, Felicity,och Noel.

Carrie och Mr Big
Han svek, han glömde, han ljög, han gifte sig med någon annan!
Ändå slutade vi aldrig hoppas.


Det här är ju bara ett axplock bland alla härliga kärlekshistorier dumburken producerat. Har jag glömt något TV-par som ni tyckte extra om?

Pics: HBO, CW, NBC

söndag, december 28, 2008

Chanel, pärlor, rött vin, franska rivieran...

Modette har ett riktigt roligt test som visar vilket mode årtionde man hör hemma i.

Grattis, du skulle passa perfekt på 1950-talet!

"För dig är stil inte bara en fråga om kläder, utan berör hela livet. Du är inte bara snyggt klädd i välsydda plagg av bästa kvalitet, utan också en fena på inredning, matlagning och festfixande – och det är vi andra lite lätt gröna av avund för. Det är dig man frågar för att få veta vilket det bästa röda läppstiftet är, hur man bakar perfekta cupcakes och vilka drinkingredienser som alltid bör finnas hemma. Visst, skulle man släpa ut dig på hike i skogen kanske du inte riktigt skulle komma till din rätt – men ärligt talat, vem behöver leka skogsmulle när det vankas perfekta martinis hemma hos dig?"

- Modette

Jag visste svaret innan det syntes på skärmen, får alltid samma svar...
Jag är 1950-tal! Chanel, pärlor, rött vin, franska rivieran... C'est moi! Klassiskt och feminint är mina ledord.
Jag försöker coola till mig ibland men så fort jag ser en vippig kjol och ballerinas så hoppar jag som en lycklig flicka! Varje gång.
Därmed sällar jag mig till storheter som Audrey Hepburn, Grace Kelly, Marilyn Monroe & Jackie Kennedy. Passar perfekt då de även är personliga favoriter.



Förresten, här kan du ta reda på vilken karaktär du liknar mest i Gossip Girl. Jag blev Blair, som för övrigt älskar Audrey Hepburn. Aha, cirkeln är sluten!


Vilket årtionde blir du?


Pics: Vanity Fair, Vintage textile, Fashion icons, flickr

Gwyneths projekt

Jag har en brevvän.
...

Det är Gwyneth Paltrow!


GOOP, som hennes projekt heter, tar egentligen upp allt som intresserar Gwyneth. Precis som jag håller hon sig inte till en sak. Reseguider blandas friskt med Kabbalahs principer för att uppnå julfrid. Kan verkligen rekommendera hennes grymma reseguide till Los Angeles!

Visste du också att Gwyneth talar flytande spanska? Och att hon dessutom är fenomenalt duktig på att laga mat? Då helst något från det spanska köket.
Det kombinerat blev ett eget program tillsammans med kocken, Mario Batali. Tjuvkika på One the Road Again! Av det lilla jag ser är programmet sååå jag!
Tillsammans gör de en roadtrip genom Spanien i jakt på mat och kultur.
Föga förvånande har programmet blivit en hit. I USA och flera länder i Europa är man redan inne på andra säsongen.
Nu hoppas jag att en vettig svensk kanal köper in serien. För det här låter riktigt bra.

Vill du förresten att hon ska skicka brev till dig med? Klicka här!

lördag, december 27, 2008

Josef Frank

Josef Frank (1885-1967) växte upp i en judisk familj i Österrike. Han studerade arkitektur i Wien och under 1910- och 20-talen verkade han som arkitekt i funkisens anda samtidigt som han formgav både möbler och tyger för den egna firman, Haus & Garten.
Han lärde känna Sverige via sin svenska fru, Anna. Tillsammans flydde paret hit 1933 när Nazisterna tog makten i Tyskland.


Villa Falsterbo, Josef Frank, 1924-27

Estrid Ericson som grundat Svenskt Tenn några år tidigare, föreslog genast ett samarbete som sedan kom att vara i flera decennier. Duon Svenskt Tenn & Josef Frank spred sig som en löpeld över världen och vid världsutställningen i Paris 1937 myntades uttrycket "Swedish modern" som referar till duon.

1941 tvingades paret Frank fly till New York där han bl.a. blev utnämnd till professor i arkitektur. Men Josef Frank var Stockholm trogen och så fort fred utlysts återvände han med sin Anna till lägenheten på Gärdet i Stockholm. Där bodde han fram till sin död.

Josef Franks stil handlar om hemtrevnad, bekvämlighet och färger. Stilen sticker ut från den övrigt färglösa skandinaviska designen. Hans mönster är ofta fantasifulla med inslag av naturen och när det gäller möbler inspirerades han av antiken och Asien.


Han är utan tvekan en av de största Sverige haft. Själv älskar jag mönstret, Under ekvatorn och drömmer om en mysig läsfåtölj klädd i hans tyg. Vad tycker ni om Josef Frank?

Pics: Svenskt Tenn, Modern Form, Flickr, Linasfina.blogspot.com,
översta bilden av; Charlotte Frey Svidén & Carl Dahlstedt

fredag, december 26, 2008

Dansa i neon

Freddy Johansson har sedan 1996 åkt Sverige runt och fotograferat klassiska neonskyltar. Hattaffärer, motell och konditorier - allt från en svunnen tid. Det är läckra retro skyltar som samtidigt visar en bit svensk historia.
Kika in och se om just din hemstad finns med. Förvånad fann jag min!
På bilden längst ner, ja där har jag hängt mycket...



Pics: Svenskaneonskyltar.se
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...