The Pink is Back in my Life!

Min hemtenta är klar. Lycka!
Imorgon ska jag träna, fixa ögonbrynen, laga något gott, ringa vänner jag försummat och njuta av min frihet! Yes!


Pics: flickr, Anna Naumann, Rachel Papovia, Tim Walker

Francoise Hardy

Francoise Hardy, stor popstjärna på 60- och 70-talen i Frankrike. Hyllad modeikon än idag.
Jag tycker hon är så vacker, dessutom älskar jag hennes musik. Hon muntrar upp mig denna gråa torsdag när jag förtvivlat kämpar med min hemtenta.

De här är mina favoriter: den här & den här.





Pics: Francoise Hardy, flickr

I'm in love with a chair

Fler än jag som är förälskade?

Den första stolen, A56 designades 1934 av Xavier Pauchard för märket, Tolix. Den var gjord i metall som hade doppats i zink för att skydda stolen mot rost. Pauchard var för övrigt först med den upptäckten. Den blev snabbt populär på grund av sin hållbarhet och en hel serie möbler följde.
I Frankrike exploderade märket och syntes överallt; på caféer, sjukhus och terrasser, t.o.m. fartyg utrustades med stolarna!


1986 började stolarna nyproduceras och en andra våg av popularitet kom. I ParisMatch läste jag om hur antikhandlare och andra samlare fullkomligt dammsuger den franska landsbygden efter gamla original, så sitter du (bokstavligen) på ett original kan du säkert tjäna en hacka.

Själv gillar jag dem i ett kök eller en matsal och jag de ofärgade är finast. Det är liksom den råa industriella känslan jag vill åt men de finns i fler färger.

Fram till årsskiftet pågår en utställning om de franska Tolix-stolarna på centre Pompidou för den som har vägarna förbi...


Pics: Marie Claire Maison, Per Magnus Persson, Tolix.fr, The Conran Shop

De Rosa Bussarna

"Du kommer inte få duscha varje dag däremot kommer du få äta ravioli på burk och hjälpa till med att få fram bussen på ett eller annat sätt."

Låter inte det roligt!?

Kamratskapen, äventyret och chansen att verkligen uppleva länderna man besöker. Det är vad som lockar mig att åka med de rosa bussarna.

Majoriteten av resenärerna är mellan 18-50 och de flesta reser ensamma. Stor chans att lära känna nytt folk med andra ord!
Företaget har även börjat med +50 resor som visat sig bli en riktig framgångssaga - beviset på att allt man egentligen behöver för att resa är ett öppet och glatt sinne!
Företaget startades av Anders och Abbe, två killar från Sundsvall som efter en jorden-runt-resa insåg att de aldrig ville sluta resa.

Idag finns 35 resrutter som kan kombineras på 70 olika sätt och 25 bussar rullar omkring någonstans ute i världen. Om du tycker bussarna ser gamla ut så är det just för att de är det. Det är ett medvetet val.
För vem ska kunna reparera bussar med avancerad elektronik mitt ute på savannen i Afrika?

Det är just livet på bussarna som är charmen med resorna. Med finns en chaufför (allt-i-allo egentligen) och en matansvarig. Resenärerna får hjälpa till att laga mat och ordna sovplatser. Man sover på bussens tak eller inne i bussen.
Vanligtvis stannar bussen på en camping så man har tillgång till dusch och toalett men på grund av avstånd stannar man ibland "mitt ute i ingenstans" och då får man gå på toa därute med.
Är man ute på stäppen antar jag man får kissa fort eller hålla sig!

Jag skulle gärna pröva rutten Kenya-Sydafrika där bussen tar en från Kenya via Tanzania, Malawi, Zambia, Zimbabwe, Botswana och Namibia för att till slut anlända i Sydafrika. Tänk att få uppleva Kilimanjaro, Victoriafallen och åka på safari!
Annars lockar en rundresa i Peru där inkaleden och amazonas ingår.

Det är verkligen ett annorlunda sätt att resa men idag när vi har så bekväma liv kan campinglivet i bussarna utgöra en stor del av lockelsen och jag tror man kommer väldigt nära sina medresenärer samtidigt som man utmanar sig själv.
Är det någon av er som rest med rosa bussarna? Skulle ni kunna tänka er det?




Pics: Martin Jernemark, Rosa bussarna

If you could be anywhere today...

Några favoriter...

Gillar: allt! Det här är min framtida matsal. Rakt av.

Gillar: rymden som de öppna hyllplanen ger gentemot bokhyllor...

Gillar: ja, vilka ord ska jag använda? Underbart? Perfekt? Så jag?

Gillar: att utan gardiner kan man ha stora tunga krukor i fönstret och ändå få in mycket ljus. Sen, älskar jag upprepningar!


Pics: Per Magnus Persson, Sköna Hem, Living etc.

Konsten att titta på konst

Mina tankar vandrade iväg imorse vid frukostbordet - hur roligt vore det inte att gå på museum en kall ruggig dag som denna!
Tankar på muséer leder mig osökt till Louvren - the museum of all museums. Eller nåt.

Kö, trängsel, armbågar i sidan och en svag doft av svett är mina minnen av Mona-Lisa.
Och så hundra jublande japaner, avspärrningar som innebar att vi stod flera meter ifrån den pyttelilla tavlan och vakter med något kallt i blicken, ständigt redo att hugga den första av oss som var oklok nog att dra fram en digitalkamera.
När jag väl fick en skymt av henne kunde jag svära på att hon slutat le.

Jag är det stående skämtet i min lilla familj för när det kommer till att vandra runt i ett museum så har jag mina idéer.
Vattenflaskan - jag måste ha nåt att dricka.
Väskan - måste vara en sån där som hänger snett över axeln. Den får inte vara för tung för då orkar jag inte gå runt och titta men den får inte heller vara för liten då jag måste få plats med allt som jag inte vill bära.
Kläderna - vantar, mössa, halsduk och helst även jackan ska kunna pressas ner i min väska så jag slipper gå därinne och svettas.
Skorna - måste vara snälla mot fötterna.
Jag måste liksom vara riktigt bekväm för att komma in i stämningen. Jag vägrar förstås att ens påbörja rundvandringen innan jag fått kissa!

(Ja ni hör ju själva hur tokig jag är! Pappa tycker jag påminner om Jack Nicholson i Livet från den ljusa sidan.)

Hundra jublande japaner till trots så är Louvren klart besöksvärd. Det finns så mycket mer att se än bara Mona-Lisa! Det är lite som att vandra runt i ett lexikon för här huserar alla klassikerna som du läst om i skolbänken.

Ett tips är att välja en eller möjligen två avdelningar och riktigt njuta av dem för det finns inte en chans att du hinner dem alla. Tvingar du dig själv att småspringa genom flyglarna kommer du knappast ha roligt.
Första söndagen i varje månad är det dessutom gratis inträde.
När min familj var där spanade vi som sagt in Mona-Lisa och resten av den italienska renässansen. Bara det tog flera timmar men efter en snabbfika övertalade vi oss själva att ta den egyptiska avdelningen med. Big mistake!
Vi kom, vi såg, vi gäspade och gick tillbaka till hotellet och la oss bums.

För eran del, tycker ni om att gå på muséer? Är det pest eller fest?


Pics: Mona-Lisa via scientistsofamerica.com, private

Gråskalor

Idag hoppas jag att det blir lite färre måsten så jag får tid att börja läsa min nya bok.

Ge mig en minut och jag skulle kunna komma på cirka fem skämt om henne. Ett ögonkast på henne och jag är beredd att avfärda henne som white trash.
Det vore så lätt.
Hur blev hon helt plötsligt respektabel? När blev det yrket okej liksom? Och varför just hon?
Flera genusforskare hävdar att hon är 2000-talets starkaste feminist! Andra kallar henne världens dyraste hora.

Men verkligheten är sällan svartvit och bakom fenomenet som hon blivit måste det ju finnas en människa och därför ska det bli spännande att läsa hennes egna ord.


Pic: Jenna Jameson official website

I min fantasi rullar vi runt bland mjuka kuddar...

Bonjour mon coussin består av ett kreativt par i Bordeaux som gör de läckraste/roligaste/charmigaste/coolaste kuddarna mina ögon nånsin skådat.
Etiketten heter I like men inlägget borde egentligen få sin egen etikett, typ I love eller I have to have! Så fina!
In o kika bums!






Pics: Bonjour mon coussin