Nåja, jag accepterade faktum och började se fram emot att få en lillebror. Blev det en pojke skulle han heta Emil och jag ville verkligen ha en liten Emil i Snickerboa' som kunde vara ute och leka med mig.
Så kom mitt syskon. En liten blåtonad svarthårig flicka. En flicka! Jag kommer fortfarande ihåg hur jag frågade Gud om han överhuvudtaget lyssnade på mig! Det var väl okej med en flicka, hon var ju ganska söt men jättefantastiskt tyckte jag inte att det va.
Sedan kom Emma hem. Det var fullt med folk i vårt hus och mamma la Emma i sin spjälsäng och sa till mig att vakta henne medan hon gick ut och hälsade på alla.Jag stannade motvilligt och tittade ner på den där skrynkliga lilla saken och något hände! Hon förtrollade mig helt. Hon höll om mitt finger och jag kände en sådan djup kärlek som jag aldrig känt tidigare.
En sådan samhörighet, det här var min lillasyster. Ingen annans. Där och då lovade jag att alltid finnas där för henne och att jag alltid skulle ta hand om henne.
Blev lite nostalgisk för idag kom systern hem och kände sig trött. Vi satt i soffan och tittade på Kommissarie Barnaby och jag pillade henne i håret och rätt som det var somnade hon på min arm precis som när hon var liten. Det var hur mysigt som helst!Det här är till min lillasyster: Gud visste precis vad han gjorde när han skickade ner dig till mig. Du är inte bara den bästa syster man kan ha men en riktig vän. Jag älskar dig så!















